Kärlekshistorien i Närhelst hon kommer är en trovärdig blandning av det vardagsnära och det mirakulösa. Jolin Slotte beskriver ett vid första anblicken osannolikt kärlekspar. Att hon placerar de älskande i en ganska höstgrå och kantig vardag gör dem bara ännu mer berörande.

Varken den unga litteraturstudenten Alice eller den medelålders bibliotekarien Ulrika hade föreställt sig ett förhållande med den andra – och ändå är det där de verkar hamna. Men utanför deras skimrande intensiva förälskelsebubbla finns livet och dess tillkortakommanden. I Närhelst hon kommer beskrivs en stadsvardag som luktar och skaver, som kommer för nära och får personerna både att värja sig och att skämmas för att de värjer sig. Lika svårt verkar det vara att komma nära den älskade, att klara av att göra ett förhållande av förälskelsen trots allt omkring dem som är svårt att hantera.

Jolin Slotte visar prov på en utmärkt iakttagelseförmåga i romanens små detaljer. Det är länge sedan jag läst en roman med så här intensiva beskrivningar av omgivningens lukter, men också länge sedan jag läst en så levande och ingående beskrivning av förälskelsens små första närmanden i form av blickar och gester med dramatisk effekt. Alices vardag på universitetet skymtar fram, men ännu tydligare tränger romanen in i biblioteksvardagen där nitiska kollegor kolliderar med principen om ett bibliotek öppet för alla.

Det är inte bara detaljskärpan som sitter där den ska. Berättelsen som helhet är engagerande läsning skriven på ett njutbart språk. Trots att omslaget är så enkelt att det nästan känns skissartat och inte gör mycket till för att sälja in läsupplevelsen är berättelsen innanför pärmarna betydligt vassare – men också mera skimrande.

Erika Rönngård

Närhelst hon kommer

Författare: Jolin Slotte
Förlag: Schildts & Söderströms 2014