Redan bokens omslag känns som en mörkerromantisk karamell komplett med glansiga fläckar som för tankarna till blod. Ändå är Gräset är mörkare på andra sidan en ljusare berättelse med mera framtidstro än debuten Se till mig som liten är som slutade i närmast total hopplöshet.

Den nya romanen känns som en vidarutveckling och fördjupning av Korkea-ahos tidigare skönlitterära författarskap. Här finns temat med ungdomsvännerna som träffas i vuxen ålder som Korkea-aho skrev om i novellen Bastukväll. Här finns också skräcktemat förlagt till den österbottniska landsbygden i kombination med väckelsekristen religiositet, bekant från debuten.

Romanen kretsar kring fyra unga män närmare 30 än 20. Alla fyra har ingått i kompisgänget Sjakket och alla fyra bär på själsliga sår efter uppväxten i den fiktiva byn Gränby, belägen i närheten av Jakobstad. När Sofie, Lokes syster och Benjamins fästmö, omkommer i en bilolycka under mystiska omständigheter får Sjakket en anledning att samlas igen för att gå på begravningen. Samtidigt visar sig det onda väsen Raamt som Christoffer, en av de fyra i gänget, skriver sin folkloristiska gradu om vara något mer än en skröna. Raamt verkar söka sig till de fyra medlemmarna i Sjakket med början hos prästen Simon.

Romanen berättas turvis i korta kapitel av de fyra huvudpersonerna och Korkea-aho lyckas skickligt föra fram de olika synvinklarna utan att i onödan återberätta samma händelser. Språkligt är texten mera fungerande än briljerande, men däremot finns det ett driv i berättelsen redan från de första sidorna.
Trots att två av berättelsens huvudpersoner är permanent bosatta i österbottniska Gränby är detta främst återvändarnas berättelse – dels genom fokuseringen på kontrasten stadsliv mot lantlig tillvaro, dels genom den vandring tillbaka till barndoms- och tonårsupplevelserna som alla fyra gör.

Visst kan man läsa romanen som författarens egen uppgörelse med ett Österbotten som en begränsande tvångströja man aldrig helt kan lämna bakom sig. Men precis som kyrkans folk i berättelsen inte bara representeras av den tvivlande unge prästen utan också av den äldre kyrkoherden med trygg livserfarenhet blir berättelsens Österbotten både ljuvt och förfärligt.

Och det onda mörkret som gestaltas av Raamt, det mörkret finns egentligen inom oss, i vår rädsla, i vår skam och i vårt förtigande. Kanske är även det ett tecken på mognad i Korkea-ahos författarskap. Även om tragiken också finns närvarande i Gräset är mörkare på andra sidan är budskapet tydligt: Lyft på locket, prata om det. Allt det du gömmer inom dig riskerar annars att leda till katastrof.

Författare: Kaj Korkea-aho
Titel: Gräset är mörkare på andra sidan