Ett minnesår som förpliktar

09.01.2018
LEDARE. Vi visste ju att det låg bakom kröken, året när det var dags att lämna festen och jublet och se tillbaka på det dystra kapitel i Finlands historia som handlar om strider, våld, splittring och hämnd.

Ändå är det onekligen en kalldusch att fördjupa sig i händelserna 1918 och det som numera anses neutralt att kalla det finska inbördeskriget. För så var det. Trots att det fanns inblandning i striderna både från ryskt och tyskt håll, så handlade det om att finländare vände vapen mot varandra. Alla de grymma ingredienserna fanns med, allt det sämsta människan kan prestera: Upplopp och lynchning. Mord på civila. Fångar som frigavs bara för att bli skjutna i ryggen när de flydde. Domstolar som inte var värda sitt namn, eftersom de saknade offentlig insyn och opartisk behandling av de offer de dömde – ofta till en snabb död, som kallades avrättning men som i själva verket var mord.

Ibland gick skiljelinjen mellan släkter och familjer. Totalt krävde kriget cirka 35 000 liv, i röd terror, i regelrätta strider, i vit hämnd.

Vår historia är inte bättre än de kollapsade demokratier vi nu förfasar oss över i Mellanöstern eller andra delar i världen. Ändå – och i själva verket just därför – är 1918 ett viktigt år att minnas hundra år senare. Märkesåret kommer med en implicit uppmaning att aldrig låta det ske igen.

Också kyrkan har orsak att minnas, för inte heller den gick fri från att ha misslyckats med att hela och försona i stället för att splittra och fjärma. Församlingarna har uppmanats att uppmärksamma inbördeskriget genom att ordna minnesgudstjänster söndagen den 11 mars. Ärkebiskop Kari Mäkinen inleder minnesåret för den evangelisk-lutherska kyrkans del om en dryg vecka vid en samling i Berghälls kyrka. Samlingen är ett led i en process som bär namnet Sovinto-Försoning. Just vid den här tiden, i januari 1918, bröt kriget ut, med en blodig vår som följd.

Kyrkan har valt att använda sig av termen ”inbördeskriget”. Intentionen är att inte enbart förstå det som hände, utan också att aktivt bygga vägar för framtiden – vägar som gemensam hågkomst också ska kunna leda bort från polarisering.

I bakhuvudet ringer frågan: Kunde det hända igen? Har vi det inte bättre nu? Vet vi inte bättre? Är vi inte bättre?

Tiden i den nyutropade republiken Finland präglades av ekonomiska problem. Många gick hungriga samtidigt som andra hade det väl ställt. Det rådde en samhällelig maktobalans, där missnöjet och en allmän oro fångades upp i en ohelig allians av militära och politiska ambitioner.

Samhällsklyftor. Oro. Missnöjespolitik. Visst finns alla dessa kvar som utmaningar också i dag. Därför är det skäl att minnas.

May Wikström

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34