En kvinna i San Franscisco, taxitjänsten Ubers födelsestad, står frustrerad på trottoaren och blir nobbad av förare efter förare i sitt försök att beställa en bil. Orsak: Hon har dåligt rykte som kund. Hon fattar inte varför – den här appen har hon ju använt sig av i åratal. Tills insikten drabbar henne: För ett tag sedan gav hon sitt lösenord till telefonappen till sin pappa, som skulle ta hand om barnbarnen när hon var borta en helg. Efter att ha kollat visar det sig mycket riktigt att han inte riktigt hade förstått sig på det hela, utan av misstag beställt bilar till fel adresser, flera bilar på en gång eller själv ställt sig på fel ställe. Sådant kan hända den bästa. Men i den nya världen är missar av det här slaget fatala. Den riktiga ägaren till lösenordet får nu jobba för att återvinna sitt kapital. Ubertjänsten bygger – precis som den privata boendetjänsten Airbnb från samma stad – nämligen helt och hållet på det ständiga, offentliga flödet av ömsesidig utvärdering mellan kunden och den som erbjuder tjänsten. Ett dåligt betyg sätter stopp för kredibiliteten, oberoende av vilkendera parten som får det. Allas ögon ser vad som sägs om dig.
Framtidsspanare förutspår att ryktet – det goda – blir den stora handelsvaran och kreditvärdet i framtiden. Det dåliga ryktet i sin tur låser oss ute från jobb, tjänster, ekonomisk trygghet.
Socialt sett har det stora paralleller med den islamska fatwan. Den används i tragiska fall som en förevänding för regelrätta lynchningar. Kristna i Pakistan vittnar om rädslan för illvillig ryktesspridning. Allt som behövs är i värsta fall att någon – en irriterad granne, en avvisad äktenskapspart, en avundsjuk kollega – anmäler en påstådd skändning av islam eller profeten. På några timmar kan hem och familjer slås i spillror när mobben griper in.
Hos oss har de sociala mediernas enorma makt och snabbhet, i kombination med de gamla mediernas villrådighet och tafatta försök att tackla dem, lett till ett farligt vakuum där också de falska ryktena blir mäktiga vapen. När massan sätter igång är vreden ofta blind för korrigeringar i efterskott.
Mest sorgligt är det när traditionella medier i ett försök att tävla med de nya gör fatala misstag som raserar deras journalistiska trovärdighet. Ett färskt exempel är när ärevördiga the Guardian spred den falska kyrkliga nyheten om att Svenska kyrkan slopat bruket av Gud som ”han” och ”Herren” i sin nya kyrkohandbok. Det var på sin höjd en halvsanning, om man syftar på att Svenska kyrkan vid sidan av de texter de traditionellt alltid använt också fått in ett par nya alternativ.
Vi fördömer med fog fatworna och hedersmorden. Men det är ironiskt att en kultur som bröstar sig över att ha sett demokratin och rättsväsendet födas inte har klarat av kommunikationsrevolutionen utan att stiga in i en hederskultur, där något så skört och lätt skadat som ryktet är allt.
Det finns bara ett enda vaccin mot det snabbt smittande onda som kan förgöra både individer och samhällen. Det är källkritik, alltid. Enskild, kollektiv och bägge i samverkan.
