#hjärtatbrister

14.12.2017
INKAST.

Du skulle kanske vilja läsa en högstämd krönika som skulle få dig att minnas barndomsdofterna i julkyrkan, mormors hand i din och nedsläckt kapell. Själv skulle jag kanske vilja skriva om stallet. Om Josef som blir allt intressantare och Maria som småningom har börjat lyfta upp sin smått frånvarande blick. Man kunde givetvis också göra som alla andra och skriva om julstress och förväntningar. Om ensamheten och dess vidriga motsats. Man kunde helt enkelt skriva som förr, men inget är sig längre likt. Det finns ett före och efter. Det finns de som har läst och de som inte har läst. De finns de som fattar vidden och de som fortsättningsvis förnekar den. Samtidigt som jag hängde upp julstjärnan och tände det första adventsljuset släcktes faktiskt tron på människan för en stund. Förlåt, inte tron på människan utan tron på män.

Inte förstås på alla, men alltför många, för under november och december har tystnaden brutits. Hundratusentals kvinnor över hela världen har äntligen kommit över sin skuld och skam och börjat berätta om det som hänt i hemmen, i skolan, i fotbollslaget, på jobbet, under tonårstiden och i äktenskapet som inte förtjänar sitt namn. Operabranschen, skådisarna, journalisterna och politikerna öppnar sina mörka rum och vi får ta del av systematiska trakasserier och sexuell makt. De finlandssvenska kvinnorna skriver till varandra i natten om vännen som våldtog en medan man sov och hot om död av sin chef om man vägrar samlag.

De åländska tjejerna berättar om kusiner som trängt sig in i flickrum och styvfarsor som tvingat sig in i barns trosor sedan de var fem och inte tagit ut handen förrän de flyttat hemifrån. Där finns också många berättelser om julfesttafsande på brösten och att förmannen kallar en hora om man går undan. Men det som fullständigt däckar mig är att 1/3 skriver om våldtäkter. Grova våldtäkter av små flickor, tunna tonårstjejer och rädda vuxna kvinnor. Det är kanske en minoritet av männen som kombinerar sex och våld men det verkar vara en stor minoritet där samma man skadar tiotals flickor och kvinnor för livet. För sex som sker med våld eller makt kränker oss så djupt att vår kärna spricker. Förutom att dessa övergrepp ofta ger en livslång ångest och rädsla så förlorar man sin kompass för rätt och fel. Man förlorar sitt värde och sin självkänsla. Man förlorar tilliten till gränser och till ett gott liv. Därför blir samma flickor ofta kränkta av olika män. De känner inte igen godheten, helt enkelt.

Det andra som däckar mig är förövarna. Det finns inte många #metooberättelser om snuskiga gubbar som hoppar fram bakom buskar och jag kan inte komma ihåg ett enda övergrepp av invandrarkillar som inte förstår ett nej. Det är styvpappor, brorsor, morbröder, släktingar, lärare, präster, vänner, ungdomsledare, arbetskamrater och pojkvänner som utfört brotten. Människor man känner. Män man litar på. Just därför är också skadan den största. Inget är som förr. Även julevangeliet är annat. Under välvda bågar måste vi i år tala om gränser och makt. Vi måste trösta och tro på dem som äntligen vågar berätta. Vi behöver förlåtelse. Inte förlåta förövarna men oss själva för att vi inte förmådde eller kunde göra annat där och då.

Och figurerna i den slitna julkrubban bredvid altaret får plötsligt liv. Maria berättar om modet att göra det man egentligen inte vågar och Josef om nödvändigheten att tro fast man inte förstår. Åsnan inser att för att detta ska ta slut måste vi alla enas och förändras. Och på himlen sjunger änglarna ett sprucket halleluja.

Maria Sundblom Lindberg

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22