Äktenskapet som kom bort?

28.11.2017
LEDARE.

Häromveckan lanserades ett tungt inlägg i kyrkans processande av äktenskaps- och vigselfrågan. Det handlar om en samling vetenskapliga artiklar som Kyrkans forskningscentral ger ut i volymen Perhe ja avioliitto muutoksessa (ung. Familjen och äktenskapet i förändring). Den är ett tvärsnitt av kunniga och engagerade röster just nu, allt ifrån de som många år fått brottas med frågan ur alla dess kyrkokonstitutionella och internt slitande synvinklar, som biskopsmötets generalsekreterare Jyri Komulainen, till röster från dem som lever vardagsliv i de familjekonstellationer som diskuteras.

I bänkraderna satt en hel rad teologer, familjerådgivare, församlingsmedarbetare. Spannet skvallrade om den långa väg som ingen riktigt ser någon lösning på. Intill professor emerita Eila Helander – som skrivit en utredning på biskopsmötets begäran – satt hennes egen emeritusprofessor, lika intensivt lyssnande på inläggen, lika bekymrad över hur man har hamnat här. Nej, trasslet med det könsneutrala äktenskapet börjar inte i mars 2017. Nystanet har långa trådar, där början kanske handlar om att den evangelisk-lutherska kyrkan aldrig riktigt rett ut vad den menar med ”äktenskap”.

I diskussionen framstod teologen Emma Audas bidrag som ett nytt grepp att se på frågan. Samtidigt var det också ett som får den teologiska jordskorpan att skälva till: Är det så att kyrkan inte har klart för sig varför den välsignar dem som vill ingå äktenskap just i kyrkan? Att det inte finns en väl underbyggd äktenskapsteologi – och att det är just därför kyrkan har kört in i något som tycks vara en återvändsgränd i frågan?

Audas pekade på hur uppfattningar som förs fram inte syns i någonstans kyrkans egna vigselformulär. Är tanken till exempel att förbundet mellan två människor ska vara en trygg ram för de eventuella barn som föds, så är det häpnadsväckande att det inte talas om barnen i de officiella dokumenten. Vad hände? undrar Audas. Försvann de av hänsyn till de frivilligt eller ofrivilligt barnlösa? I stor respekt för den gruppen påpekar Audas att det är bara ett exempel på hur äktenskapet som något som har betydelse för kyrkans liv försvinner.

Och det är här poängen ligger: Äktenskapet kan ses som ett uppdrag. I samma ljus får välsignelsen också sin naturliga plats. Man välsignas till ett uppdrag, en tjänst. Nu är det kyrkliga äktenskapet i stället något som riskerar att stöda det individualistiska tänkandet, där sådant som sammanhang, gemensamheter och kollektivt tjänande inte har någon plats. Och då förtvinar kyrkan, vilket konkret kan mätas i minskande dopfrekvens och ett allt längre mentalt avstånd.

Vad kan alltså äktenskapet bidra till för kyrkan? Vem bjuds in att axla uppdraget? Vem bjuds inte in? Varför? De här frågorna väcker helt nya perspektiv, blottar äktenskapets teologiska potential och utmanar kyrkan att ta itu med grunden i stället för att ta till halva lösningar.

May Wikström

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00