Sommaren är slut när farmor gråter

31.08.2017
INKAST. Katarina Gäddnäs torkar ögonen och sväljer klumpen i halsen.

Jag minns alltid tårarna i farmors ögon när det åter var dags för vår familj att återvända till Åland efter en hel sommar i Vasa. Vi barn var fyllda till bredden med sommar. Vi hade lekt i skogen, lekt vid stranden, haft maskeradkalas och plättkalas. Vi hade ätit rökt abborre och grillat korv, badat bastu och haft lerkrig. Vi hade plockat blåbär och svamp, skurit bastukvastar, simmat och seglat, ritat och läst otaliga böcker lånade på Brändö bibliotek. Ögonen var mättade av strand, måsar, sand och den glittrande Kråkfjärden. Kvällarna hade blivit kyligare och mörkare. Jakob hade kastat den kalla stenen i vattnet och efter kvällssimningen värmde vi oss vid brasan. Fotogenlampan tändes om kvällarna. Vi hade haft en lång härlig sommar och var redo att återvända till skola och dagis, träffa alla vanliga lekkamrater igen. Det var som det skulle.

Farmor och farfar kanske också tyckte det skulle bli skönt med lite lugn och ro och mera utrymme igen, men jag minns att hon var ledsen. Hon sade att det skulle bli så tyst att man hörde spindlarna klättra på väggarna och vi visste att vi inte skulle ses förrän om en hel evighet när det blev jullov igen.

Jag antar att det var själva övergången från sommarliv till höstliv som var jobbig för henne. Jag känner igen mig och tänker på något annat som hon ofta sade, att det är märkligt att man är alla åldrar samtidigt eller att någonstans inne i den åldrande kroppen finns en alldeles ung flicka. Som barn tyckte jag det var märkligt att min gamla farmor hade en ung flicka inom sig.

Jag ser på mitt ansikte i badrumsspegeln att ringarna under ögonen har blivit mörkare, pigmentfläckarna har blivit fler, mina händer har blivit rynkigare. När hände detta? Var jag inte just 11-åringen som hoppade från bastubryggan, eller 22-åringen som gifte sig, eller den 33-åriga nyblivna fyrabarnsmamman.

Hösten är en tid för uppbrott och avsked. Nu står jag själv med en klump i halsen när äldsta dottern packar ihop alla sina pinaler och drar iväg till studiestaden i Sverige. Har hon det bra? Hur mår hon egentligen? Kommer pengarna att räcka?

Den här hösten skall dessutom den nästäldsta dottern och barnbarnet flytta hemifrån. Det är absolut så det skall vara, men det gör inte mindre ont för det. Vi skriver långa listor, inventerar förråden, vad behöver köpas nytt? Vad hittar vi på loppisar? De flyttar inte långt bort och jag är glad över att de hittat en fin lägenhet med världens finaste hyresvärd, men tyst och tomt kommer det att bli, liksom färre legobitar, dockor, traktorer och smulor på köksgolvet. Jag torkar ögonen och sväljer klumpen i halsen och så börjar jag bläddra i höstens kurskataloger.

Katarina Gäddnäs

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

NY PÅVE. Vad betyder det för kristna som inte är katoliker att det valts en ny påve? Mycket är upp till var och en av oss tror Jimmy Österbacka. – Det är i våra personliga omständigheter som enheten dagligen både kan sökas och utmanas, säger han. 9.5.2025 kl. 13:39

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28