Kyrkan lägger som bäst om sin konfirmandundervisning. Från första maj i år styr en ny plan det arbete som görs ute i församlingarna. Senast i oktober ska församlingarna jobba enligt den. Konfirmandarbetet utgör en stor och viktig bit i de finländska evangelisk-lutherska församlingarna, både i resurser och resultat. Fortfarande går fyra av fem unga i konfirmandundervisningen. Lägren är populära och blir för många ungdomar en personlig övergångstid där de klass- och skolkamrater de delat så många, långa skoldagar med plötsligt också får en ny roll som reflekterande medmänniskor, vuxna, diskussionspartner.
En viktig medfaktor till att den finländska konfirmandundervisningen är så unik i sin framgång är de jämnåriga hjälpledarna, ”storasyskonen”, som blir mentorer in i ett tänk där församlingen faktiskt spelar en roll i ungas liv.
Planen betonar att förändringarna i omvärlden också måste sätta spår i hur församlingen jobbar. Den teknologiska utvecklingen har skapat nya vardagsrum. De måste finnas med också i konfirmandarbetet. Mångkulturella miljöer ställer nya krav på hur både de unga och resten av församlingen kommunicerar och tänker om sig själva och andra.
Intressant nog lyfter planen också upp relationen till skolans religionsundervisning. Skolan ger eleverna en faktagrund som behövs i en värld där religonernas betydelse inte minskar – och där det gäller att kunna se klart trots att det finns krafter som tar religioner i bruk för onda handlingar.
Däremot ger och ska inte skolan ge den andliga vägledningen för konfirmandens egen trosutveckling, till dem som undrar över vad de själva i grund och botten tror och tänker om Gud. Den biten har konfirmanden däremot all rätt att få under sin konfirmandtid. För många blir det sista chansen. Det är trots allt många som väljer att lämna sin kyrka under de närmast följande åren.
Det finns en styrka i det gemensamma, i samhörigheten med en grupp – som när det gäller församlingen kan vara nog så brokig ibland. Den stora utmaningen är att slussa in konfirmanderna i den gemenskapen, så att de får ett naturligt förhållande till sin egen församling. Men det är långt ifrån bara konfirmanderna som behöver lära sig.
Den nya planen betonar att konfirmandtiden alltmer ska ses som familjearbete, dit också det så kallade vuxenarbetet naturligt hör. Kyrkan är ett gemensamt projekt. I de gamla bygdesamhällena kom samhörigheten, kollektivet, naturligt på köpet. I splittersamhället är det inte längre så. Vi känner inte alltid ens igen den kraft som kollektivet kan ge individen.
I en vardag där rädslan separerar människor från människor och det besinningslösa våldet sprids är de goda kollektiven ett motgift.
