Original eller efterapning?

Att evangeliet omtolkas innebär att vi får en massa rörelser och grupperingar som arbetar för olika aktuella frågor, men ur ett kristet perspektiv. Vi har kristna miljörörelser, kristna veganer, kristna feminister och kristna mansnätverk. Ser vi bakåt i tiden hittar vi kristna nykterhetsrörelser, kristna revolutionärer, kristen vänster och kristen höger och så vidare. Alla de här grupperna arbetar för ungefär samma ideal som deras icke-konfessionella gelikar men de gör det från en kristen plattform, med utgångspunkt i sin kristna tro.

Eller gör de det? Har alla de här rörelserna verkligen fötts ur människors övertygelse om vad som är Guds vilja? Har vi som kristna verkligen gått till Fadern, frågat Honom vad världen behöver och fått i svar att den behöver just den ena eller andra formen av aktivism? Eller handlar det om att kristna människor sett vilka trender som varit på gång i samhället för tillfället, plockat upp dem och bara stöpt om dem i kristen form? Är vår kristna samhällspåverkan sprungen från Guds vilja för världen eller är den en efterapning av det som det omgivande samhället gör, men med lite kristna förtecken för att vi ska kunna påstå att just den här aktivismen minsann är vad också Gud vill? Leder kyrkan och de kristna debatten i samhället eller följer vi bara efter? Är kyrkan delaktig i att lyfta upp aktuella samtalsämnen på agendan eller nöjer vi oss med att ge ett kristet perspektiv på det som andra slagit fast att ska diskuteras?

Kyrkans anspråk är ganska stort om man tänker efter: vi påstår på fullt allvar att det finns en högre makt och dessutom att vi har någon sorts aning om vad denna högre makt vill med oss, vår värld och vårt samhälle. Vi anser rentav att denna högre makt är välvilligt inställd till oss och vill vårt bästa. Vår bild av denna högre makt är inte heltäckande och vi påstår oss inte veta allt om den, men vi tror oss ha en uppfattning om vilka värderingar den högre makten har och vilka saker som är viktiga. Då borde vi väl kunna göra mer än bara upprepa det som andra redan gör och istället sträva efter att hitta de teman och de frågor som ligger på Faderns hjärta men som kanske samhället i övrigt ännu inte upptäckt.

Borde vi i högre grad hitta källorna till vår aktivism hos Skaparen än hos det omgivande samhället? Gör vi det redan?