Rop 1. Det stiger ur helvetet på jorden. Eloi, Eloi, lema sabachtani? Min Gud, varför har du övergivit mig?
Kramper i kroppar som plågas av giftiga gaser som regnat ner över oskyldiga, orättfärdigt dömda till plågor som ingen, ingen borde uthärda. Jesus plågade blick innan slutet.
Gud, har du övergivit? Var är du? I Syrien. I Irak. Bland dem som just nu svälter i Sydsudan.
Eloi. Eloi?
Rop 2 är jubelklang i mässing, som löper över jorden. Christos Anesti! Kristus är uppstånden! Sannerligen uppstånden.
Jublet trampar över alla gränser, struntar i samfund, nation, ålder, status. Det erbjuder ett stråk av hopp, till människan som en gåva.
Mitt i mörkret lyser det. Ringer.
Är de förenliga, de två? De plågades fasa, uppståndelsens glädje?
Påsken uppfattas ibland som en makaber högtid. Kycklingarna och godiset är ok. Men korsfästelsen, blodet är magstarka ingredienser med tvivelaktigt underhållningsvärde. Ändå lockar evenemang som Via Crucis tusentals alldeles vanliga finländare ut i vårkylan. Varför?
Kristenhetens viktigaste högtid har sin plats i den stora berättelsen om människan. I dag kanske mer än någonsin, för att vi inte ska glömma kampen mellan mörker och ljus, vanmakt och hopp. Och framför allt för att vi inte ska glömma vår egen allvarsamma andel i den fortsatta berättelsen.
För det är i människan de bägge ropen förenas. Hon som kan bringa både död och liv till andra med sina val och vägar. Hon som är källa till både nödrop och jubel.
Hon. Du och jag. Som potentiella gudsredskap och massförstörelsevapen i en och samma förpackning.
Påsken väcker många frågor. En av de uppdrag Kyrkpressen tar som sitt är att öppna de kristna traditionerna för våra närmare nittiotusen hushåll och betydligt fler läsare. Just den här högtiden är det mer angeläget än någonsin.
Därför bjuder det här numret på både äggrullning och sakkunniga svar på raka frågor om Jesu lidande, död och uppståndelse.
Allt sker samtidigt, allt hör samman. Mycket kan förändras, och vi har makten att få förändringen till stånd. Just innan intrigerna tätnar kring huvudpersonen i påskens drama lämnar han efter sig det viktigaste budet av alla.
Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.
Christos Anesti! Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden! Alithos Anesti!
