Jag är den tråkiga pappan

10.11.2016

INKAST. Det händer ofta. Vi går förbi en leksaksaffär, ett kafé, en godisbutik eller något dylikt, och den spontana reaktionen är ”pappa, jag vill ha”.

Ett typiskt beteende hos de flesta barn, men ack så frustrerande. Det är i och för sig förståeligt att mina barn vill ha det ena och det andra. Varför skulle de inte vilja det? De lever nämligen i en värld som uppmuntrar till att begära det som kommer för deras blickar, och de får ständigt veta att det enda som har något värde är det som omedelbart ger dem personlig tillfredsställelse.

Jag förstår det så väl för jag känner ofta samma sak. Jag vill också ha, och därför blir det så svårt att neka barnen med sina längtande blickar. Då kan jag resonera att det ändå inte kostar så mycket att köpa den där leksaken, en slickepinne eller en kaka. Man måste ju få lite guldkant i vardagen.

Men på samma gång är jag orolig över att om jag hela tiden ger, så kommer mina barn att sluta värdera tingen vi köper. Jag är rädd för att de ska få en attityd där tingen upphör att ha något inneboende värde – förutom i akten av att konsumera dem. Jag vill ju inte att mina barn ska tycka att de saker de får av oss med detsamma blir gamla och kan därför kan kasseras till förmån för nästa sak som lockar deras begär.

Genom att barnen alltid får är jag rädd att deras begär för att få allt nyare saker, gör att de uppfattar ting som utbytbara och rent av obetydliga förutom i själva konsumtionsakten. Mest av allt är jag rädd för att deras livssyn ska präglas av denna konsumentattityd. Jag vill att de ska ha den empatiska kraften som gör att de förmår engagera sig för världens lidande. Men hur ska det kunna ske om de förhåller sig till världen och medmänniskan med en konsumentattityd? Riskerar inte världen och medmänniskan i så fall att bli enbart ytterligare en vara som kan konsumeras – ett annat utbytbart och obetydligt ting? Varför skulle de i så fall engagera sig för något som är utbytbart och obetydligt?

Jag upplever att en konsumentkultur av likgiltighet genomsyrar mycket av västvärlden, och jag vill inte att mina barn är del av den kulturen. Eftersom vi lever mitt i en sådan kultur får jag och min fru ofta känslan av att andra fördömer oss. Vi upplever att vi blir stämplade som tråkiga – alltså, sådana som sällan tillåter någon guldkant i tillvaron. Den känslan är jobbig. Men jag ber att hela min familj ska orka stå emot de frestelser som konsumtionskulturen erbjuder, för jag är rädd att den guldkant som den menar att vi kan unna oss, enbart är gjord av kattguld.

Fredrik Portin

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00