Vi måste våga sjunga Brustenhetens lovsång högre

03.11.2016
INKAST. Katarina Gäddnäs trivs i gudstjänster och sammanhang där det finns tilltufsade hår, såriga läppar, trötta ögon.

”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”

Det finns en spricka i allting, det är så ljuset kan släppas in, diktar Leonard Cohen. Hel och ren ska man vara, men jag känner mig sällan bekväm eller trygg i sammanhang där allt och alla är blankpolerat vackra, prydligt rosettknutna, välartikulerade och rätradiga. Jag orkar inte. Jag orkar inte hålla upp fasaden alla dagar.

Därför trivs jag i gudstjänster och sammanhang där det finns tilltufsade hår, såriga läppar, trötta ögon. Där ingen tittar snett på dig om du sitter och snorgråter bakom en pelare, där det är okej att komma med påsar under ögonen och skrynkliga kläder.

Det är inte lätt att vara människa. Gud vet. De friska behöver ingen läkare, de perfekta behöver ingen förlåtelse, de hela behöver ingen helare. Fast jag vet att det finns en spricka i allting, rakt igenom vår värld och verklighet går en stor reva av mörker och trasighet, ett ångestgap av ondska och destruktivitet, också genom min egen själ och det är i just den sprickan som Guds kärlek kan välla in.

En vacker bild av detta är ”kintsugi”, den japanska keramiktekniken att göra konst av brustenhet. När ett keramiskt föremål går sönder, fogas det samman igen med guld eller silver. Själva sprickan i vardagsföremålet blir dess skönhet och adelsmärke. Det trasiga och lagningen av det är en självklar del av ett föremåls historia. Lagningen försöker inte dölja skadan, utan lyfter fram den.

Om kyrkan alls, ens lite grann, ska kunna vara ett försök till avspegling av Guds rike måste vi på allvar våga sjunga Brustenhetens lovsång högre. Måste vi våga sjunga den in i mörkret så de andligt döda står opp och de förtvivlade, de utestängda får hopp. Vi måste sjunga den så de tilltufsade och bortglömda hör, på sjukhus, behandlingshem och flyktingförläggningar likväl som i finsalonger och på kontor.

Vi ska nynna den i småbarnens öron, vi måste hojta den så de prestationspiskade ungdomarna hör den genom allt annat brus, vi ska sjunga den tillsammans för att påminna varandra när vi glömmer. Vi är en gemenskap av benådade syndare, inget mer, men sannerligen inte heller något mindre än det. Det finns en spricka i allting, men det är där ljuset kan tränga in. Gud hjälpe oss.

Katarina Gäddnäs

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

PERSOLIGT. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 25.11.2025 kl. 13:24

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 12:07

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46