Förnuft och känsla

Frågan har konkretiserats igen. Här på den afrikanska kontinenten påminns jag varje dag om verklig fattigdom. Här är det enkelt att definiera fattig och rik, den som har mat för dagen är rik, den som inte har det är fattig. Det behövs inga EU-kriterier för det. Frustrerad konstaterar jag att det inte hjälper vänninan Marie att jag ger henne en summa pengar. Hon är utan pengar igen nästa vecka. En summa då och då hjälper henne inte ur fattigdomen.

En dag när vi var på väg till banken kom en man rusande i panik. ”Pastorn, pastorn, hjälp mej! Min 9-årige son har dött, min enda son. Jag måste föra honom till min hemstad och jag har inga pengar. Vid moskén sa man, Etienne, du är en god man, men vi kan inte hjälpa dej eftersom du är en kristen. Snälla, ni måste hjälpa mej!”

Mot alla regler tog vi mannen med oss i bilen och försökte tillsamman hitta en lösning. Vid butiken gav vi pengar till liksvepningen och en del av transporten. Han tackade och önskade Guds välsignelse. Hemkommen berättade jag om den dramatiska händelsen för hemhjälpen. ”Nåja, om det nu ens fanns någon som var död”, sa hon och snörpte på munnen. Reaktionen förvånade mej. Hon är kristen – var hon inte glad att vi hjälpte en trosbroder? Följande dag berättade jag för en kollega om hur vi som Guds utsända varit på rätt plats igår och kunde hjälpa en fattig människa i nöd. ”Aha, han har hittat er nu också”, sa hon oberörd. ”Vart jag än flyttat i Dakar har han hittat mig. Och alltid är det någon som är död och han är utan pengar för transporten.”

Så var det med den hjälpen. Ryktet om de godtrogna vita spreds snabbt. En dag stod en ung dam vid dörren och berättade en tårdrypande historia om sin döda man och sjuka tvillingar. Jag förklarade att jag inte kan hjälpa.

Men frågan kvarstår. Hur ska vi få rätsida på fattigdomen när behoven är så enorma? Nobelpristagaren Dario Fô sa en gång att det är genom utbildning vi kan jaga fattigdomen på flykt. Det är ett långsiktigt projekt, det tar många år, men genom att stöda de ungas utbildning går utvecklingen i ett u-land framåt.
 
Helst ser vi västerlänningar snabba, konkreta resultat, men i fattigdomsfrågan finns ingenting som går snabbt. Ingenting går enkelt. Våra pengar behövs i de långsiktiga projekten. Vår kunskap behövs. Utbildning är en väg ut ur fattigdom. Det finns flera.

Morgonen efter att vi i familjen åter en gång diskuterat fattigdomsproblematiken läste vi i Dagens Lösen: De fattiga är våra bröder och systrar, människor i världen som behöver kärlek, som behöver omsorg, som behöver vara önskade. (Moder Teresa). Något att tänka på nu när fastetiden kommer.