Under fastan har man de senaste åren gått ut med budskapet att vi ska tänka på miljön och klimatet samt se över våra vardagliga vanor. Det är bra och det ska vi göra hela tiden.
Under ekofastan uppmanas vi också köpa ekologiska produkter och inhemska råvaror, äta mera vegetariskt och byta ut hygien- och hemvårdsprodukterna till ekologiska alternativ. För att göra det måste man öppna plånboken. Jag ser framför mig framtida ekoreklamkampanjer som under fastan tutar ut just det här budskapet.
Med sin aktivitet i kampanjerna predikar kyrkan själv också detta budskap.
Fastan handlar om att avstå från något och ge rum för stillhet med Gud. Att ersätta det man redan har med att köpa nytt har motsatt effekt. Likaså att delta i utlottningar i hopp om vinna priser.
Ärligt talat har jag svårt att få syn på den kristna fastetraditionen i den här utvidgade betydelsen av ekofasta. Evangelisten Matteus skriver att vi inte ska visa människorna att vi fastar när (inte om) vi gör det.
Sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det naturligtvis bra för vårt land att handeln blomstrar. Men det skär i hjärtat varje gång högtidens budskap hamnar i skymundan för att jag ska köpa något.
