Ännu i början och mitten av september kunde man promenera ute i solskenet iklädd endast jeans och t-skjorta, samt förundrad betrakta de fortfarande grönskande löven och den ljusblå himlen, utan den melankoli som hör till höstens dagar.
Men en dag kommer regnet och stormen, det blir mörkt i knutarna, kylan tränger sig in, och grannarna tänder lyktor för att skrämma i väg det djupa mörkret som tränger sig på.
Jag har nyss läst Lars Huldéns fina, nya diktsamling Kroppen sig framåt böjer, där han beskriver åldrande, avtagande krafter, och tankar om döden. Med varsam ironi och realism vägleder han läsaren genom snåriga skogar medan han blickar tillbaka på ett rikt liv, som också varit fyllt av många frågor.
När åldrandet, skymningen, de mörkare stigarna och vägarna börjar komma emot, kommer frågorna och rädslan för framtiden.
Utan tro, hopp och kärlek skulle knappast någon människa orka ta sig igenom.
Min kinesiska e-post- och Skype-vän har som motto på sitt konto: ”No Fear”, åtföljt av en smiley. Ingen rädsla!
Ylva Eggehorn är kanske den som i modern tid bäst beskrivit var hoppet finns i dikten och psalmen som börjar med de välbekanta orden: ”Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går …”
Det är ju krig i Europa, och den ekonomiska krisen, som makthavarna endast gör värre genom sina kortsiktiga och oövertänkta nedskärningar, kastar sin skugga över den här tiden. Kjell Westös prisbelönta roman ”Hägring 38” beskriver på ett kusligt men fint sätt stämningar som påminner oss om att historien kan upprepas.
1938–39 var det även många kristna som tog på sig skygglappar och inte vågade motarbeta de krafter som höll på att få Europa i sitt grepp. 2014, hundra år efter att första världskriget bröt ut, åser vi stillatigande hur kristna och andra religiösa grupper massakreras och förföljs i många länder, och hur antisemitism och främlingsfientlighet sprider sig som ett gift, ända hit till Norden.
Då är det bra att komma ihåg att uppmaningen att inte vara rädd gäller både subjektivt och objektivt. Man ska inte vara rädd för att säga sin åsikt och vara solidarisk med de fattiga, förföljda och lidande, men man behöver inte heller vara rädd för att det inte skulle finnas ett hemligt tecken som skyddar och beskyddar.
Korsets tecken är ju lidandets tecken, men också tecknet för segern över alla mörkrets makter i universum och i världshistorien.
