Att sprätta

08.12.2011
Det var vintern 1939 då evakueringståget från Vasa stannade abrupt på väg mot Seinäjoki. Rälsen hade träffats av bomber. I en av de överfulla vagnarna satt en mamma, Kerttu Latvala, med sin lilla två månader gamla Tuula i famnen. Mitt emot dem satt en pensionerad handarbetslärarinna, som märkte att babyn saknade sockor. De små tårna frös. Medan reparationerna pågick började lärarinnan sprätta upp sin vita ylletröja, tog fram strumpstickorna ur väskan och började sticka små sockor åt babyn. Tuula Latvala har fortfarande dessa ”tågsockor” kvar.
Sockornas välsignelse har fortsatt. Familjen Latvala har delat med sig av mönstret och nu har många församlingar, bland annat i Gamlas i Helsingfors, kommit på idén att skänka ett par likadana små sockor med berättelsen om deras ursprung till alla barn som döps under året. Om man söker ordet ”tågsockor” på webben så kan man hitta mönstret.

Mina egna erfarenheter av att sticka är patetiska. På första klassen i folkskolan skulle vi sticka vantar. Vi fick hem den första vanten över veckoslutet för att kunna fortsätta sticka. Jag hade en pyramidformad mudd att visa upp. Mamma såg på mitt hantverk och frågade: ”Vad är det?” ”En vante”, sa jag förvånad. Hur visste hon inte det? Mamma tog mitt alster och swishhhh … sprättade upp det i ett huj inför mina förskräckta ögon. En hel veckas arbete, som jag skulle presentera för lärarinnan på måndag. Kanske inte det mest psykologiska sättet att uppmuntra till handarbete. Mamma stickade sedan en ny mudd på kvällen.

På måndagen såg lärarinnan på mudden och frågade: ”Men Ann-Christine, har du stickat den här själv?” Jag började storgråta framför klassen och snyftade: ”Det var mamma!”
Mamma fick hälsningar av lärarinnan. Det blev hennes straff.

Sedan dess har jag aldrig stickat något. Inga ylletröjor som man kan sprätta upp och göra välsignade gåvor av. Men jag kan väl ”sprätta upp” något annat som jag har skrivit eller sparat i skåp och lådor och ge som gåva till jul: rama in länge glömda fotografier från barndomen, reparera leksaker som varit viktiga för döttrarna, limma ihop slitna, kära böcker eller hitta nya exemplar av dem, kopiera gamla brev. Men (helt i smyg) tänker jag efter alla dessa år försöka sticka benvärmare enligt tågmodellen åt det yngsta barnbarnet. Då behöver jag inte bekymra mig för hälen. Och om det inte lyckas så kan jag ju alltid sprätta.

Ann-Christine Marttinen

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55