Sedan kommer jag ihåg min moderliga plikt att Berätta om Verkligheten, så jag förklarar vänligt att jag redan har blivit det som jag blev när jag blev stor. Jag gör berättelser för TV, film och böcker – det är mitt jobb. Hör samtidigt som jag säger detta hur teser om livslångt lärande och ”meningen med livet är att bli den du är” susar runt mina öron. Vilken approach ska man välja?
Just nu pågår ansökningstiden till yrkesutbildningar och gymnasier. Vilka råd ska man ge den som undrar vad den ska bli? Ska man tänka på var det finns säkra arbetsplatser? - Vadå säkra?! Eller på lönen? Vad man är intresserad av? Vad man vill få till stånd? Jag minns plötsligt en morgon för flera år sedan. Vi väntade på pendeltåget. En dotter frågade mig också då, fastän med annan klangbotten än minstingen idag:
Vad ska du bli när du blir stor, mamma?
Helst skulle jag vilja bli en ängel med ett brinnande svärd! sa jag.
Hon tittade på mig så där som bara en tonårsdotter kan se på sin mor.
Kan du aldrig svara normalt på en fråga! sa hon irriterat.
Det fanns dock en orsak till mina bevingade karriärplaner. Det här samtalet ägde rum vid en tidpunkt då ett pedofilifall igen en gång hade nått allmänhetens medvetande. Vad kan man önska sig mer, när man tar del av sådan förlamande information, än att få braka ner som en ljungeld och svinga sitt brinnande svärd just där någon angriper ett barn, att få dimpa ner och tratta Herrans fruktan i halsen på den som precis har lyft handen för att skada ett barn?
Kanske änglar verkligen skrämmer lorten ur någon våldsverkare ibland. Jag hoppas det! Men vi som funderar på vad vi ska bli när vi blir stora lär aldrig bli änglar, och dessvärre inte heller vare sig jedis eller Hogwarts-graduates. Och ändå – ändå tror jag att det vi ska bli är just svingare av brinnande svärd. Vår uppgift är att hitta en arena där vi har förutsättningar att hantera vårt svärd och kämpa för att det som är gott breder ut sig, att de som är små skyddas och får växa, att ingen åldring ligger fastbunden i sängen för att det inte finns vårdare. Jag som svimmar vid åsynen av blod ska kanske inte försöka svinga mitt svärd i en operationssal. Alla arenor är inte flashiga och fulla av katharsis-utlösningar för vår uppdämda förtvivlan. Men det finns tusen arenor.
Det är egentligen det jag skulle vilja säga till alla som nu undrar vad de ska bli när de blir stora: Upptäck ditt eget svärd. Det finns där vid din sida
