Ibland går all upplysning och information ändå förlorad, trots öppenheten att ta emot nya rön. Det händer när någon, kanske i misstag eller i ivrigt oförstånd, börjar tala illa om konkurentens produkt. När någon börjar tala om den egna produktens förträfflighet och ofelbarhet gentemot de andras, och framställer dem i dålig dager, då blir jag irriterad. Man får gärna föra fram det goda ens egen produkt står för men jag tycker det är ett otrevligt sätt att framhäva sig och sitt genom att i förklenande ordalag tala om ”de andra”. Jag förlorar intresset och slår dövörat till.
Till min förskräckelse har jag upptäckt att samma sak ibland händer i kyrkan. Nej, ingen talar för aspirinets goda verkan mot det generiska medlets sämre dito, från predikstolen. Men samma fenomen finns. Vi lyfter fram hur bra vi är, hur bra vi fungerar i vår gemenskap. Och ojar oss över hur illa det är med ”de andra”. Som inte följer Skriften, som har förstått Läran fel, som tycker fel och som tror fel.
Lyckligtvis har vi rätt, men oj vad den andra sidan bekymrar oss.
Samma känsla infinner sig hos mig som när den ivriga försäljaren går över den sunda inställningens gräns och börjar racka ner på de andra.
Jag slår dövörat till. Och förlorar antagligen många goda pärlor i predikan eller tal.
Jag tycker det är osunt att dela upp folk i de och vi, speciellt i dessa tider då vi behöver varandra mer än någonsin, då ingenting är som förut. Om jag skulle få framföra en önskan till alla offentliga talare och predikanter skulle jag be dem sluta tala om oss och de. Vi får och ska ha nöd för våra medmänniskor, men vi får komma ihåg att alla inte förstår Guds ord på samma sätt som vi. Ändå är vi inte bättre och de sämre. Jag skulle be dem lyfta fram Guds oändliga kärlek som gäller alla. Också de som lever ut sin kristna tro så helt annorlunda än vi. Det gäller också mig och mina egna starka åsikter. De som lever ut sin tro annorlunda än jag och min tradition är mig jämlika. Det är lätt att påpeka för prästerna, svårare att inkludera sig själv i kritiken. Men det går att göra ett ärligt försök. Och hoppas att både medicinförsäljare och präster håller fanan högt för att alla är lika viktiga. Också de i den andra firman och i den andra kyrkotraditionen.
