Utanför

19.12.2013
Det är dagarna före jul. En arbetsintensiv tid för oss som arbetar i kyrkan. Jag har varit på möte i Helsingfors, slarvat med planeringen och genom ett missförstånd står jag kl 23.15 vid järnvägsstationen utan nattlogi. Jag går till närmsta hotell, där är det fullt. Jag går till följande där har de en svit ledig, men till ett astronomiskt belopp. Även det tredje hotellet är fullbokat. Visst finns de människor jag kan ringa, men klockan är mycket och jag vill inte besvära. Flyget går ändå om bara några timmar. Jag tar sista flygbussen ut till flygfältet, lägger mig och sover på en cafésoffa. På sofforna intill ligger en afroamerikansk kvinna och ett kinesiskt par. Det är lite dragigt och inte särdeles bekvämt, men det går att slumra och vila, för jag vet att följande dag får jag krypa ner hemma i min sköna säng. Och så vet jag vad jag ska skriva om i denna kolumn.
Hela den natten tänker jag på alla flyktingar och hemlösa som inte har en egen säng, ett eget hem att längta till. På föräldrar som med varierad framgång försöker bädda torrt och varmt om sina barn. På sjuka och värkbrutna som ligger obekvämt och fuktigt. På ensamma människor som inte vet om deras anhöriga lever, på dem som varken har telefon eller vänner att ringa och be om hjälp. På människor som inte vågar sova av rädsla för bomber eller ogärningsmän.

Jag tänker på de enorma mängderna flyktingar i världen. Jag tänker på ett Europa i ekonomisk gungning, på den olösliga ekvationen; hur allt färre arbetsföra medborgare ska klara av att försörja en allt mer åldrande befolkning. Jag tänker på att Helsingfors egentligen om bara några år borde ha tre miljoner invånare för att klara sig. Åland skulle behöva över 50 000 invånare i stället för 28 000. Jag tänker på det löjligt låga antal kvotflyktingar vi eventuellt tar emot. Jag tänker på främlingsfientlighet och protektionism, på den arga mannen som skrek åt mig att vi inte kan ta emot flyktingar när vi inte har råd att ploga stadens gator. Jag tänker på att vi har ett pedagogiskt problem och att människor brukar förstå om man talar ekonomi och konkreta siffror.

Jag tänker på Jesus Kristus som föddes i ett stall, utanför de trygga gemenskaperna, och som växte upp som flyktingbarn. Jag tänker på vårt uppdrag som kristna att sprida evangeliet till världen, jag tänker på Jesu ord på domens dag: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig.”

Jag sov inte så mycket, men jag var varm, torr och trygg. Ibland är det bra att hållas vaken. Låt oss släppa ut julen från alla våra inlåsta gemenskaper, våra räddhågset vaktade murar, låt julen stråla, strömma, sippra ut på gator, härbärgen, fängelser och flyktingläger. Oss är en Frälsare född – låt oss visa det i handling.
Katarina Gäddnäs

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12