Vårt land – och busarnas

12.12.2013
Gatukravallerna i Tammerfors gav självständighetsdagsfirandet en annan och mer oönskad krydda än finländarna är vana vid. Pepparsprejen satt illa den lediga fredag många bänkat sig framför teven för att följa med det nya upplägget.
Dagen efter, när redovisningen kom, var reaktionen både skärrad och bestört. Att det hade varit så många inblandade, så våldsamt och så hätskt var en obehaglig överraskning.

Den primära reaktionen är ett avståndstagande, helt riktigt. Så här bygger man inte ett land, en fungerande gemenskap.

Men händelseförloppet ger mycket att tänka på. På polisens presskonferens fick upprorsmakarna etiketten banditer. Ett intressant drag. Var det inte främst av allt en social markör som kablades ut: att bråkmakarna var busar. ”Bara” busar? Busar – till skillnad från de hederliga medborgarna? Busar – och därför ett undantag som man inte behöver bry sig om.

Vad ska man göra. Bura in vandalerna?

Det är ingen lösning. I ärlig självanalys måste väl det som hände i Tammerfors ses som ett utslag för något som inte är bra i den gemensamma kroppen. Helsingin Sanomats redaktör Janne Toivonen rapporterar på plats om hur tammerforsare på kvällspromenad – bortsett från våldsmetoderna – kunde förstå aktivisterna bakom de gungande staketen. ”Inkomstklyftorna växer och välfärdsstaten vittrar bort, sade förbipasserarna, med småbarn i famnen”, skriver Toivonen.

Det har protesterats på självständighetsdagen förut, särskilt på 1990 och 2000-talet. Men det var innan de sociala medierna kom. Nu är det så mycket lättare att militarisera missnöjet. Demokratiforskaren Veikko Eranti från Helsingfors universitet varnar för att Tammerforsbråket kan initiera en ny protestvåg. Enligt honom har protesterna, trots att aktivisterna var en spretig skara, starka inslag av klasskamp. Folk har hört nog om sparpaket och strukturomvandlingar. Effekterna av dem börjar dessutom synas och kännas i mångas vardag.

Det här går inte att bura in – och bort. Ju mer illamående som segregeras i kroppen, desto starkare växer det sig i sin segregering. Desto sämre mår de som mår dåligt, desto längre kommer dessa från ”de övriga”.

Hur gärna man än ville se banditetiketten som en enkel lösning är det en farlig väg. I ett samhälle där så många som möjligt mår så bra som möjligt finns möjligheten att odla demokrati, icke-våld och jämlika förhållanden.

Därför är partykrascharna i Tammerfors inte ett utanförfenomen. De är inte utanför. De är innanför, och de ger utslag för ett Suomi som ställvis mår ganska dåligt. Som ”innanför” ska de behandlas. Som ”innanför” måste det onda botas.

En splittring i ett vi och de-samhälle har vi inte råd med.

Det här är den viktigaste och smärtsammaste tankeställaren från Tammerfors.
May Wikström

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00