Andaktsfasta

För lördagskristna är det kyrkans förrättningar som står i centrum. Det är här kyrkan möter ”vanliga församlingsmedlemmar” i samband med vigslar, dop och begravningar då de allvarliga samtalen om viktiga saker förs.
För söndagskristna är det gudstjänsten, högmässan primärt, som är kyrkans centrum.

Något säger mig att det här är kyrkans nästa stora strid, viktigare än frågan om kvinnliga präster, en strid de flesta börjat tröttna på, och frågorna om enkönade äktenskap, en kamp som har lite gnista kvar. Inte minst för att det finns fredags-, lördags- och söndagskristna i alla grupper, läger och rörelser i kyrkan.

Och med krympande ekonomiska resurser är risken att dessa tre riktningar börjar ställas mot varandra. Ska kyrkan spara pengar genom att sparka ungdomsarbetsledaren, börja ta betalt för dop i hemmen eller skära ner antalet gudstjänster?

Självklart är det inget som säger att dessa tre riktningar måste ställas emot varandra. De kan till exempel ses som en arbetsfördelning eller som tre sidor av samma mynt som stöder och kompletterar varandra.

Jag tror dock att det finns alla orsak att aktivt arbeta på att hålla ihop dem i preventivt syfte.

Att integrera lördagen och söndagen är inte svårt. Framför allt dopen kunde gradvis flyttas till söndagen, det vill säga bli en del av församlingens högmässa, så som man gör i Norge. Det skulle klargöra vad dopet handlar om – välkomnandet av en ny medlem i församlingens gemenskap.

När det gäller fredagen har jag ett lite radikalare tips: att skippa ”andakten på slutet”. I många typer av verksamhet, om den så riktar sig till småbarn, ungdomar eller pensionärer, fungerar andakten som ett sigill på verksamheten som gör det till godtagbart ”kyrklig” verksamhet.

Inget fel på andakter i sig. Men om vi för en tid gick in för att inte använda detta bekväma trick, skulle vi tvingas tänka efter på vilket sätt det vi gör verkligen är kyrka, på vilket sätt det visar världen på Guds rike och hurudan den Gud vi tror på är.

Kanske det skulle visa sig att inget problem föreligger – att exempelvis en trygg miljö där man inte behöver leva upp till samhällets krav är precis vad tonåringar behöver för att förstå vad vi menar med ”kärlek”. Eller så skulle vi märka att ingenting skiljer församlingens kör från arbetarinstitutets. 

I vardera fallet skulle experimentet vara klargörande.