Stöd som maktmedel

Det här sättet att argumentera förekommer allt oftare i vår kyrka och i vårt samhälle. Vi känner igen det i de utskrivningar som sker när människor uppfattar att beslut eller åsikter inom kyrkan går för långt i liberal eller konservativ eller någon annan riktning.

Samma argumentation har börjat slå rot i förtroendeorgan där man beviljar eller stryker understöd till missionsorganisationer främst på basen av deras inställning till utlevd homosexualitet. Frågan om alla människors lika värde i kyrkan är viktig men nu ges den en oproportionellt stor betydelse. I den konkreta missionsverksamheten, som stödet går till, torde den frågan i allmänhet inte påverka arbetet. Även om naturligtvis all slags förnedrande behandling av minoriteter bör motarbetas.

Jag kan förstå att den som blir besviken över ett beslut vill uttrycka sin protest på något sätt och då är det lätt att ta till ekonomiska påtryckningsmetoder. Men då bör man komma ihåg att ett uteblivet stöd drabbar missionsarbetet som helhet.

Jag hoppas att FMS tog beslutet att skicka ut ett homosexuellt par på missionsfältet i glädje över att kompetenta krafter vill ställa sin tro och sin yrkesskicklighet i Guds tjänst. Men jag vill också peka på att FMS inte kunde göra någonting annat: de som är mest meriterade bör anställas. Alla andra missionsorganisationer har också förbundit sig att följa denna linje.

Frågor om vad som är rätt och fel bör i kyrkan bedömas i trohet mot Bibeln och Jesu exempel. Att det i Kristus råder en radikal jämlikhet torde alla vara överens om – på den punkten är ju till exempel Paulus ytterst tydlig. Samtidigt har det genom hela kyrkans historia rått olika uppfattningar om hur den här radikala jämlikheten ska komma till synliga uttryck i kyrka och samhälle. Förhållandet mellan judar och icke-judar, män och kvinnor, slavar och fria samt frågan om allmän rösträtt har delat de kristna och båda parter har med Bibeln i hand argumenterat för sin sak. Steg för steg har ändå jämlikheten uppfattats gälla inte bara inför Gud, utan också människor emellan.

Diskussionen bör fortsätta inom vår kyrka men inte under hot om ekonomiska sanktioner vare sig åt det ena eller det andra hållet. Kyrkan är inte en förening för likasinnade, utan en brokig skara av försonade syndare som under sin korta tid på jorden sätter sitt hopp till Gud inför framtiden och evigheten. Låt oss behålla fokus: Missionens uppgift är att sprida detta hopp med både ord och handling.