Våga lyssna

25.04.2013
Min unga kollega skyndade förbi mitt arbetsrum på Finska Missionssällskapet år 1990. ”Får jag intervjua dig nån dag?” ropade jag efter henne. ”Jag skriver en bok om ’kappsäcksbarn’, barn och ungdomar som vuxit upp utomlands.”
Jag visste att kollegan hade tillbringat sin barndom i Taiwan som missionärsbarn.

Hon svängde in i rummet på momangen: ”Jag vet inte om du har någon nytta av att intervjua mig. Jag kommer inte ihåg något om min barndom. Tio år har försvunnit ur minnet helt.”
Nu, 23 år senare, minns hon. Några kolleger och jag har fått vara med i en process som började med försiktiga antydningar. Nu är hon trygg nog att våga minnas. Vår uppgift är att våga lyssna. Förskräckliga minnen steg fram ur hennes undermedvetna. Hon är inte den enda. Under 90-talet vågade två andra flickor göra brottsanmälan. Sedan några till. Alla hade bott på missionens internat. Alla talade om samma person.

Vi trodde att brottsanmälan 1995 skulle leda till en ordentlig polisutredning. Men den tog tvärstopp. Den polis som undersökte fallet förflyttades till andra uppgifter under pågående utredning. Åklagaren åklagade inte. Klagomålen noterades inte.

Det var inte bara myndigheternas agerande som var ett slag i ansiktet för offren. Det var också attityderna hos många vuxna inom organisationen. Det tycktes vara för svårt att tro på ungdomarna eftersom goda egenskaper som fromhet och hjälpsamhet kunde associeras med den sympatiska kollega som de utpekade. Varför berättade barnen inte genast då våld och utnyttjande inträffade? frågade folk. Utan att ha träffat ungdomarna diagnostiserade en del dem i offentligheten med orden sinnessjuka, galna. De har ju gått i terapi! visste någon berätta.

Varför började en del av kollegerna stöda förövaren i stället för att stöda ungdomarna? Ville de skydda organisationens rykte? Var deras identitet så bunden vid organisationen att de var rädda för att själva bli ”befläckade”? Ville de försvara sin egen uppfattning gällande personen? Eller var sexuellt utnyttjande i en kristen organisation så otänkbart? Man ville helst inte blanda sig i. Folk påpekade att det är en kristens plikt att förlåta. Men ingen kan förlåta på en annan människas vägnar. Och ingen har bett om förlåtelse.

Det är ett brott att utnyttja barn sexuellt. Det är en polissak. Janne Villa har i sin bok ”Hengellinen väkivalta” lyft fram händelserna på nytt. Offren är nu cirka 30 stycken. FMS har i tiderna gjort det som organisationen kunnat: bytt ut personal, betalat för terapi, gjort egna utredningar. Leder den nya informationen till ytterligare åtgärder? Är vi mera beredda att lyssna än tidigare?

Till sist en hälsning till riksdagen: lagen bör jämställa grovt utnyttjande av barn med mord, ett brott som aldrig föråldras. Minnesbilder och mod att tala kommer i dagens läge ofta först då det är för sent för en polisutredning.
Ann-Christine Marttinen

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36