Allt flyter – igen!

Det är mycket annat också som förändrats dessa dagar, de oroliga nätterna inte att förglömma.  Inte bara ett, utan alla sinnen deltar i händelseförloppet och påminner om sin existens men särskilt om patientens kroppslighet. Ångorna från färsk snuva stimulerar både smak och luktsinne,  på samma sätt som medicinsmaken och -dofterna.  Och tänk hur många olika sorter av ont känselsinnet tvingas hantera: tryck i huvudet, sandpapper i halsen, kittlande i lungorna.  Och ögonen, ljuskänsliga som hos en inbrottstjuv! Det tröstar föga att grekisk filosofi misstrodde  sinnesintrycken.  Ingenting ter sig så säkert som dessa för närvarande.

Livsåskådningar brukar vara konstanta och förändras, när de ändras, blott litet i taget? Fel igen! Dagens erfarenhet ger för handen att också åskådningarna flyter. Och då avser jag inte enbart den nya introverta och starkt fysiska orienteringen. Introversen betyder att här inte finns någonting av de krassligas gemenskap som ibland förekommer i sjukhusmiljö.  Genom ett trollslag har framgångsteologiska betoningar fått vika för Augustinus pessimism! Människans totala oförmåga att frälsa sig själv är ingen trosartikel, utan empirisk verklighet. Guds villkorslösa nåd mot en vresig varelse utan religiösa känslor är alltjämt en trossats, nu nödvändigare än någonsin. Finns det en vers i psalmboken eller ett avsnitt i bibelboken som betonar människans ringhet och förgänglighet så framkallar de en suck av igenkännande.

Allt flyter, både mot- och medströms. Först inträder den stolta farisén i krämpornas tempel och blir en publikan som ropar på förbarmande. När Gud sedan hör bön och förbarmar sig vandrar publikanen iväg, men förvandlas redan på hemvägen på nytt till farisé. Misströstan, åtföljd av ett hostanfall! Om det trots allt ändå finns någonting som inte flyter kunde detta någonting förslagsvis vara: Guds nåd? Detta glömde Herakleitos.