Jag önskar mig en riktig jul

20.12.2012
Allt var grannare, sannare då. Jag önskar mig en riktig jul, precis som den var förr. Svenska the Real Group sätter i sin En riktig jul ord på vår ambivalens inför den högtid vi går att fira. Där finns den bottenlösa längtan efter barndomens jular. Där finns den ändlösa listan på måsten som man känner sig tvungen att pricka av för att den riktiga ska infinna sig.
Och där finns den smärtsamma insikten om att det där vackra som glimrar i minnets förskönande spegel trots alla ansträngningar aldrig kommer tillbaka. Sospiria, lär kyrkofäderna ha kallat den sortens längtan. Blandingen av skönhetsupplevelse och saknadens smärta.

När kyrkpressen för ett par nummer sen skrev om två diametralt motsatta sätt att ta emot julen, Bulla upp eller banta ner,  var responsen stor och varm till de inblandade. Många kände igen sig både i julnojorna, viljan att ta avstånd från dem eller viljan att hålla tag i dem trots att vardagen snurrar lite för fort för att man ska orka och hinna med. Andra känner igen behovet av att få göra så som man brukar, för att få en riktig jul. Båda måste få bejakas. Det sociala tvånget att hänga upp julgardiner är kanske inte lika starkt längre som det var för ett par decennier sedan. Det finns trots allt en växande traditonstolerans, som också kan se den avskalade julen som ett alternativ. Men då är det viktigt att den toleransen gäller åt bägge hållen.

Samtidigt märker nämligen de som vill skala bort mycket och radikalt att det hastigt uppstår tomrum när man gör det. En insikt kom från Lars-Johan Sandvik, kyrkoherden i Nykarleby. Han krönikerade i Vasabladet om far- och morföräldrarnas huvudbry inför uppgiften att skaffa julklappar. Är julklappar till alla ett måste och hur dyra ska de vara? Är det bättre med en sedel än ”fel” klapp?  Det finns säkert många som känner igen den här sortens vånda, och som kanske går in för alternativa lösningar. Någon väljer att ge handlingar eller upplevelser, någon annan sätter det i system så att var och en köper bara en klapp, till en person.

Det som kändes rationellt kan efteråt väcka en viss tomhet, konstaterar Sandvik. Tunga traditioner som försvinner måste ersättas med något annat för att det inte ska kännas fattigt. Och vårt land är kargt och festfattigt, så pass att vi kanske inte är så duktiga på det helt enkelt.
För många är det en stor glädje att få ge, för en själv också, när prestationsrädslan inte ligger så tungt över en. En nyckel är kanske medvetenhet. ”Jag ger – för att jag vill det, enligt den förmåga jag har. Jag gör – för att jag vill det, likaså enligt min förmåga.” Det är den här tanken som lätt sköljs bort med reklamen med årets julklappar och festbordsdukningar som droppat in i våra postluckor sedan november. Men håller man den kvar glider julskinkan och presenterna ur centrum. I stället ser man klart dem man älskar, i fest och vardag. Som finns här just nu. Just så som det var tänkt.
May Wikström

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

PERSOLIGT. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 25.11.2025 kl. 13:24

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09