Edith Kortekangas och Elias Ahlskog stortrivs på jobbet.

"Kyrkan, det är vi och Jesus, det är de arbetsredskap vi har"

Helsingfors.

Under hösten har Petrus församling haft två ungdomsdiakoner på projektanställning. Här delar de sina tankar kring hur kyrkan möter ungdomar och vad den kunde göra annorlunda.

9.12.2022 kl. 10:18

Det är fredag eftemiddag i Petrus församling. Elias Ahlskog har just satt på kaffet och dukat fram bullar för Kyrkpressens utsända och kollegan Edith Kortekangas.

De är båda hemtama i huset sedan flera år tillbaka, men den här hösten har projektfinansiering gjort det möjligt för dem att jobba här som ungdomsdiakoner på deltid vid sidan om studierna. Kortekangas studerar till socialarbetare på Helsingfors Universitet, Ahlskog till socionom på Arcada.

– Arbetsgemenskapen här är liten och fin, man bryr sig verkligen om varandra, säger Kortekangas.

Ahlskog håller med.

– Tröskeln för att be om hjälp är väldigt låg. I och med att vi är så få jobbar vi alla ganska tätt ihop.


Med hjärtat som arbetsredskap

Kortekangas har mest jobbat med unga vuxna i Petrus församlings satsning på andlig tillväxt, Transform Equip, medan Ahlskog bland annat delvis ansvarat för ungdomssamlingarna och hjälpledarutbildningen i samarbete med ungdomsledaren.

Hans erfarenhet av att jobba med myndigheter syns rent praktiskt i ett av höstens projekt: att sammanställa en materialbank med information om vem man kan ta kontakt med i olika svårigheter.

– Diakonalt arbete är alltid långsiktigt och bygger mycket på relationsskapande, att verkligen finnas till för ungdomarna. Jag har fått komma igång med det samtidigt som jag haft nytta av mina studier i arbetet, och vice versa, konstaterar Ahlskog.

Kortekangas håller med.

– Ett stort hjärta för människor är det som driver mig. Hur kan vi stöda en människa i att gå från en punkt till en annan? Jag tycker om visionen med Transform Equip, att människor får komma hit och ge ett år till att fundera på hur man kan växa som människa, komma i kontakt med sig själv, sitt hjärta, sina känslor, fundera på vad vill Gud säga till en. Det känns jättefint att få jobba med att stöda unga vuxna i deras processer.

– För mig är det något som går utöver min roll som projektarbetare inom diakonin, att jag kan visa på att kyrkan kan ge konkret hjälp, säger Ahlskog.

– Kanske strular ekonomin, eller det är jobbigt hemma och du vill komma hit och göra läxorna. Kyrkan kan vara den trygga platsen. Kyrkans roll är så mycket större än ungdomsarbetet och hjälpledarutbildningen.

– Det tycker jag har varit så fint med vår anställning, att relationer får vara viktiga istället för en lista på hundra saker som ska bockas av. Det får ta tid att se människorna vi har runt omkring oss och samtala med dem. Jag skulle önska att församlingen fick vara mer som en famn än som den institution man ofta uppfattar att kyrkan är. Det behövs levande, riktiga människor som står till tjänst för andra i deras behov, säger Kortekangas.


Det talas ju mycket om ungdomars illamående nu. Vad ser ni och vad tänker ni om det?

– Det är många som bär på väldigt mycket och inte har möjlighet att sätta ner sina bördor nånstans. En undersökning nyligen visade att stigmat kring att prata om sitt illamående åtminstone delvis har försvunnit, och det är jättebra. Men i och med att samhället blivit så individualistiskt har det ändå visat sig vara svårt att vara öppen med kompisarna, för man upplever att alla har sina egna bekymmer. Det verkar vara ett jättevanligt tankesätt. Och till sist rinner bägaren över, konstaterar Ahlskog.

Kortekangas instämmer.

– Problemen har blivit mycket mer komplexa och svårlösta. Budskapet undomarna får är att de måste vara hemskt utmärkande, jättebra på mycket och jättesnygga. Kraven finns liksom med överallt eftersom de också kommer in i ditt liv via telefonen.

– En nyckel tycker jag är hur vi som kyrka kan mötas kring det som är riktigt svårt. Ibland sörjer jag att kyrkan för många varit en otrygg plats att komma till – att den kanske representeras av en byggnad och en person som sa något som stötte till en. Jag längtar efter att få förkroppsliga en ärlig gemenskap där vi får komma inför varandra och inför Gud med hur det faktiskt är att vara människa. Där har ju kyrkan en otrolig möjlighet att bjuda in till en meningsfull gemenskap.


I vilken riktning skulle ni helst se kyrkan gå?

– Kyrkan, det är vi och Jesus. Det är de arbetsredskap vi har. Det är så lätt för oss att falla in i att bjuda in människor till verksamhet. Den behövs såklart, men den får inte existera bara för sin egen skull – om människor reduceras till projekt som ska fås med i verksamheten känner de av det. Kyrkan kunde skapa mer utrymme för att alla att våga mötas, säger Kortekangas.

– Jag tror på relationer. Stora satsningar kan vara bra, men förändring sker i relationer. Det kan börja smått och ta länge men det är värt det, avslutar Ahlskog.

------–––––

Gemenskap i Petrus

– Transform Equip är en kurs i andlig fördjupning som går hela året. Den består av veckoträffar och månadssamlingar. Läs mer på transform.fi

– Petrus Youth är Petrus församlings ungdomsarbete. Förutom skriftskola ordnas bland annat ungdomssamlingar, utfärder, filmkvällar och hjälpledarutbildning för dem som vill bli hjälpledare på församlingens skriftskolläger.

Text och foto: Joanna Nylund


KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28