Som en snok under soffan – rädslan för främlingar är vår svaga punkt

29.04.2024
Som en snok under soffan – rädslan för främlingar är vår svaga punkt
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

VI FINLÄNDARE berömmer oss av att vara ett lugnt och tålmodigt folk, lojalt och organiserat, allt lite smålutherskt. Det sägs också vara vår tysta styrka i oroliga och krisartade tider.

Resiliens, motståndskraft, kallas det. Det är i den fiender behöver hitta en lucka om de vill psyka oss eller hybridpåverka oss.

Det verkar vår ryska granne ha lyckats med, medvetet eller genom slump och förvirring i imperiet. Men Ryssland har släppt asylsökande mot vår östgräns, och därmed hittat vår mentalt svagaste punkt som finländare.

Vi är i genomsnitt maniskt förskräckta över främlingar. Det är som att ha en snok i vardagsrummet. Det blir oro och kalabalik över främlingar vi inte har full koll på. Och till sist utgår vi smått absurt från att varje männi­ska på cykel vid östgränsen – är farlig.

Så EU:s byrå för grundläggande rättigheter påminner om att Finland inte bara är världens lyckligaste land, utan dessutom, upprepat påvisat, Väst­europas mest rasistiska.

Vi har ett vasst öga för kulturskillnad och andras annorlundaskap. Dessvärre kanske både bland dem som möter främlingen med misstro och illvilja, och dem som gör det med mockarutor och välvilja. Det tar tid att låta det sjunka in att vi inte är subjekt och objekt för varandra, utan vandrar i Guds nåd alli­hopa.

"Till sist utgår vi smått absurt från att varje männi­ska på cykel vid östgränsen – är farlig"

KYRKOR och samfund har genom Ekumeniska rådet vädjat regering och riksdag om att inte genomföra alla de hårda åtgärder mot asylsökande och migranter som planerats.

De som talar för nya lagar om gränsförfarande, hantering av asylhandlingar och avvisning säger öppet att de vet att vi därmed är med och skrotar internationella överenskommelser. Men vi gör det ändå.

Också i andra sammanhang går politikens tummel numera ut över grunderna för en rättsstat i världen.

Det är därför fräscht att trossamfund, alltfrån lutheraner till kväkare, nästan lite gammalmodigt går tillbaka till gamla grundprinciper: Vi tar emot den som behöver hjälp, eller ett bättre liv.

DET ÄR förstås en annan tid i dag än före år 2022 då Ryssland angrep Ukraina. Det utlöste ett domino som har lett till att den militära gränsen mellan fred och ett tredje världskrig går oskyddad och sårbar intill hundratals kilo­meter skog i just vårt land.

Men fortsättningsvis borde människor få komma in hos oss, för att få sin sak prövad. Vad vi ska göra vid östgränsen? Ta in dem. Pröva deras sak. Utgå från att varje människa kan vara till glädje. Vi kan fortsättningsvis vara ett lugnt och tålmodigt folk, lojalt och alltigenom organiserat.

Fast det är också sant att de som prövas och befinns vara för lätta också borde lämna oss snabbare än i dag, såvitt något tryggt alternativ finns. Det gör många också. Alla som kommer biter sig inte fast här till varje pris. Många försvinner vidare i världens vimmel, deras spår blåser igen, deras ansökningar förfaller.

Det är också ovärdigt att vi skär ner på den lilla mottagningspengen för att närmast svälta iväg asylsökande. Men samtidigt måste vi också kunna säga högt att Finland för den som har väldigt svag utbildning och klen språkbakgrund kanske är ett för svårt land. Försök hitta hjälp någon annanstans om du kan.

Jan-Erik Andelin

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22