Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana Media).

Hon vandrade till fots genom Israel i två månader och sov ensam i öknen

VEM ÄR DU?.

År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell.

6.11.2023 kl. 18:53

Kändes det mer som en vandringsresa eller en tidsresa bakåt, till Bibelns tid?

– Under vandringen var det ganska mycket här och nu. När jag sedan skrev boken så hade jag chansen att också koppla vandringen bakåt. När jag efteråt åkte till Betlehem med begeistrade turister kom jag inte riktigt in i känslan av ”det var här Jesus föddes!”. Jag är kanske mer en landskapsintagare än en helig plats-intagare.


Du vandrade ensam, sov ensam i öknen bland ylande schakaler, och var med om att en arg katt kissade dig i ansiktet. Hur vågade du?

– Jag var så inställd på att göra det att jag glömde bort att vara rädd. Vid några tillfällen, till exempel med de första schakalerna eller när jag tänkte att om jag tappar greppet så finns det ingen här som kan hjälpa mig, då kände jag att rädslan knackade på och frågade om den fick komma in. Men jag sa att vänta nu tills det finns en verklig anledning att vara rädd.


Vandringen var fysiskt tung. Hur hade du förberett dig på den?

– Jag hade förberett mig med att vandra till jobbet. Tidigare cyklade jag. Men jag märkte att de första dagarna var lite av en chock. Min fotsulor förlorade känseln för ett tag. Den här rutten är ju inte alls lika etablerad som pilgrimsrutten till exempelvis Santiago de Compostela. Friluftsmässigt är den mer utmanande. Rutten är planerad så att man ska kunna gå den, men nog fick jag använda kreativa lösningar ibland. Ibland måste jag ner i vattendrag för att komma fram, och i Negevöknen måste jag klättra med händer och fötter.


Märkte du att du blev starkare under vandringens gång?

– Mot sista delen av öknen märkte jag att blåsorna började försvinna och jag kom in i rutinen att stiga upp tidigt. Jag hade en tunt liggunderlag och vaknade nästan varje gång jag skulle vända på mig, men jag sov långa nätter. Det fanns inte så mycket annat att göra på kvällen än att sova. Jag sov till och med nio–tio timmar per natt.


Vad gav den här vandringen dig? På vilket sätt blev den viktig?

– Jag kände att det var en sak jag skulle göra, och nu fick jag göra det. Själva vandringen var ganska mycket … bara vandring. Under skrivprojektet gjorde jag en sorts efterbearbetning och fick formulera tankar kring vandringen och läsa böcker om det. Då fick jag tänka tankarna till slut.


Vad känns som den roligaste upplevelsen under resan?

– I början, strax efter Jerusalem, i närheten av de arabiska områdena. Den kvällen, när jag fått upp mitt tält och satt vid kanten av ett stup, vid en stjärnklar himmel och hörde minaretuppropen. En frid lade sig över mig då: ganska skönt att vara ute på vägen.


Kände du dig någonsin ensam?

– Nej, inte vad jag minns. Jag är ganska van med att umgås med mig själv.


Vad tänker du om Israelkonflikten just nu?

– Uppgifterna om Hamas anfall kom precis när jag höll på med ett utkast till min muntliga skildring av resan. Det kändes nog att nu får ämnet en ny dimension och det blir frågor om det. Ämnet känns ledsamt aktuellt, men samtidigt känns det att boken kommer i rätt tid. Jag tar ju inte upp dagspolitiska frågor, men försöker eventuellt ge lite biblisk-historiska pusselbitar till konflikten. Jag kan kanske också visa på att det finns områden där muslimer och judar bor tillsammans och att det görs försök att överbrygga klyftorna.

Text och foto: Sofia Torvalds


LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57