Råholmsvägen 7

08.11.2012
Emilia, 10, firade höstlovet hos morföräldrarna. Hon har redan hunnit gå i fyra olika internationella skolor: föräldrarna jobbar än i Pakistan, än i Kabul, Bangkok och nu i Geneve. Hon talar engelska, finska, franska och har glömt sin flytande urdu totalt.
Veckan i Finland bjöd på nytt. Hon har plockat tranbär, känner till reglerna för älgjakt, vet hur man röstar i kommunalvalet. Hon kan också gå ensam till butiken, vilket hon aldrig har kunnat göra i de länder där hon bott.

Vi satt i soffan och tittade på nostalgiska foton från 1940- och -50-talet. Fröken hade just stått 20 minuter i duschen trots mina protester. ”Det är så skönt då vattnet rinner över mig!” var förklaringen. Jag konstaterade att då jag var tio fick vi varmt vatten i vårt hus bara på torsdagarna.

Då vi skulle bada lyfte vi bort alla saker som förvarades i badkaret. Det fungerade nämligen som extra garderob. Vi hade bara två, små, riktiga garderober. En dag då mamma öppnade det överfulla linneskåpet föll allt över henne. Där satt hon på golvet bland lakan, handdukar och kläder och grät: ”Måste jag hela mitt liv bo så här trångt?”

Vårt hem var 42 kvadrat  på Råholmsvägen 7 i Helsingfors. Där bodde mamma, pappa, syster och jag. Där bodde också, i tur och ordning, kusin Iris som studerade vid universitetet, barnsköterskan Doris från Folkhälsan och ”flickan från landet”. Plus resande släktingar. Alla rymdes in. Vi hade ju två rum. Min lekkamrat Raija hade bara ett. Om vi drabbades av klaustrofobi var det bara att titta ut genom fönstret. Där fanns Sibeliusparken.

”Men du hade ju ingen privacy”, sa Emlia förvånad, såg på fotografierna och tröstade mig sedan: ”Men det ser så fint ut i alla fall.” Visst var det en fin labyrint. Allt skulle vara lika vackert som det hade varit i Viborg: gladiolus i vasen, tavlor på väggarna, två stora länstolar där mamma och pappa läste högt om kvällarna, pianot, ställningen för porslinsblomman, radion, soffan vars madrass vändes till natten och breddades med en skumgummiremsa och fanerskiva med ben.

Men det mest kreativa fanns i det andra rummet. En heteka. Den undre delen (extra garderob nr 2) innehöll allt som kunde behövas och måste sparas efter kriget. Hetekans dagsliv var ett mästerligt pussel. Skumgummiremsan från andra rummet lades längs kanten, bocksängen som min syster sov i lades mitt i, sängkläderna runt. Så drogs ett vackert dagtäcke över det hela. Perfekt – tills en tant satte sig på kanten och hela härligheten rasade.

”Var fanns tv:n?” frågar barnbarnet. ”Det fanns ingen tv i Finland på den tiden. Och om vi absolut måste ringa så gick vi till grannen. Om någon ringde till oss kom grannen och hämtade oss.

 ”Ingen telefon?” sa Emilia och plockade upp sin iPhone.”Hur kunde du leva utan telefon?” Utan att vänta på svar slukade hon tranbären från den uråldriga myren i Savolax.
Ann-Christine Marttinen

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55