"Det är detta som gör arbetet på skribalägren till något av det mest meningsfulla jag som kantor gör i mitt yrke"

Kolumn.

Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig.

29.5.2024 kl. 20:25

Jag lämnar mina väskor på prästgårdens farstutrappa och går vidare mot kapellet. Det är som en ritual, varje år är kapellet den första byggnad jag går in i. Här kommer jag tillbringa de flesta timmarna under dagarna på lägren. Även här möts jag av doften av trä, och av den vackra utsikten bakom altaret där solen lyser in genom trädgrenarna, och där bakom kapelludden.

Kapellet är min arbetspunkt under skribalägren. Här kommer jag de närmaste veckorna spela musik och sjunga med ungdomarna, här kommer jag få höra outhärdligt djupa tal av ungdomarna under andakterna, här kommer jag vid musiktimmarna inte bara diskutera sångtexter utan en massa frågor som är viktiga för ungdomarna.

Det är detta som gör arbetet på skribalägren till något av det mest meningsfulla jag som kantor gör i mitt yrke. På lägren får jag en otroligt viktig kontakt med dem som är nästa generations kyrka, och får oreserverade frågor om de saker som är viktiga för dem. Det viktigaste i konfirmandundervisningen är inte att servera färdigtuggade fakta, utan att ta ungdomarna på allvar och visa dem att deras frågor, tvivel och åsikter är viktiga.

Jag stänger kapelldörren bakom mig och går tillbaka till prästgården, där hjälpisarna redan samlats. Dags för presentationsrunda. Lägret har börjat.

Niels Burgmann är kantor i Matteus församling Helsingfors.


Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54