Vad är det som händer när församlingen känns som ”de mina”?

23.11.2022
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

”Vår äldsta brandbil finns inte lägre på stationen utan på ett museum.” Elvaåringens ordval fick mig att stanna upp. ”Vår bil.” Från att ha varit en hobby bland andra, hade ungdomsverksamheten i Mosabacka frivilliga brandkår blivit ett ”vi” för honom. Av de mängder grupper, verkstäder, lag och kurser vi provat på under åren, är det första gången jag ser ett sådant genuint engagemang hos honom, första gången jag uppfattar ett ”vi”. Det känns fantastiskt – för både brandmannen och brandmannens mamma.

"Mosabacka frivilliga brandkår hade blivit ett ”vi” för honom."

En liknande känsla – om än snäppet mer svårgripbar – upplevde jag när församlingens ungdomar och ungdomsteam var på Höstdagarna, en samling för unga i stiftet. Fast inte precis alla var med så berättade de efteråt hur de ändå känt sig delaktiga. ”Vi var där.” Kanske inte precis jag, men medlemmar ur den grupp som jag känner mig delaktig i.

Vad är det som händer när hobbyn blir ett ”vi”? När församlingen känns som ”de mina”? Och vad är det som inte händer när gruppen förblir avlägsen för mig, något som jag inte kan identifiera mig med? Jag har inga svar men är väldigt nyfiken på hur känslan av gemenskap uppstår. För känslan är den som styr – ingen kan tvingas att känna gemenskap.

"Vad är det som händer när hobbyn blir ett ”vi”? När församlingen känns som ”de mina”?"

Mina egna gemenskaper bygger starkast på gemensamma erfarenheter. Kollegor som rott i land samma projekt genom motgång och medgång, klasskamrater som suttit av samma omöjliga tentamen, samma oförglömliga lärare. Studentföreningar, adoptionsgrupper, föräldragrupper ... Och sist men inte minst församlingen, som erbjudit livsavgörande gemenskaper när jag var ung, men som jag nu som medelålders föräldrageneration har svårt att hitta samma engagemang i som jag en gång hade i ungdomsarbetet.

Nästa söndag är det i alla fall första advent och då får man sjunga Hosianna i alla våra kyrkor. Det är en otrolig känsla när hundratals röster förenas i sång och den gemenskapen vill jag inte missa. På första advent börjar också det nya kyrkoåret och vandringen mot julen. Jag hoppas få gå den tillsammans med många andra, i den gemenskap som kyrkan och traditionerna kring julen erbjuder. Glad adventstid!

Nina Österholm

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36