Vad jag tänker efter femtio: Jag ser min litenhet och mina sår

26.10.2021
Sofia Torvalds  är redaktör vid Kyrkpressen.

Jag och min vän C satt en kväll i rätt dyster stämning och frågade oss vad man egentligen kan lova folk om ett liv med Gud. Vi enades om att man kan lova liv efter döden. Sen enades vi om att man kan säga att Gud alltid är med oss.

”Men man kan inte lova att man kommer att märka av det.”

”Nä, det kan man nog inte lova.”


Kristen och
medelålders kan ibland kännas som en deppig kombo. En del bilder man byggt sig om ett kristet liv har slagits i spillror. I medelåldern slås överhuvudtaget många livsbilder i spillror.

Jag har fattat hur sköra vi är.

Allt avkläds.

Jag tror inte längre på allt det perfekta, allt det ljusa, allt det trosvissa. Eller om jag tror på det varar det ett ögonblick bara.

"Jag tror inte längre på allt det perfekta, allt det ljusa, allt det trosvissa."


Men sedan
finns det plus också.

Sådant jag inte vågat se förr vågar jag se nu. Människor trillar ner från piedestaler, jag trillar själv ner från piedestaler jag byggt åt mig själv. Jag ser min litenhet, mina sår och mina automatiska, destruktiva reaktioner. Jag ser andras sår.

Jag väjer inte undan för andras sår.

Jag är inte längre så rädd. Jag vågar se på det som inte kommer sluta bra.

”Jag ser var mina blåmärken finns, de där punkterna någon trycker på ibland utan att ana hur ont det gör.”


Jag ser
var mina blåmärken finns, de där punkterna någon trycker på ibland utan att ana hur ont det gör. Jag vågar se på det som gjorde att jag fick dem.

Jag klarar av att konstatera att mycket av det största och viktigaste är olösligt. Jag klarar av tanken att det kanske aldrig kan lösas.

Jag har börjat uppskatta de små sakerna mer, allt det som bär en människa vidare i ett liv som är mer bart än det var när jag var yngre.

Det lilla har blivit större: En lunch med en vän. Rena lakan. Att dricka glögg i oktober.

Jag har börjat värdera den lilla kärleken, den som är en börda buren gemensamt, ett ord av uppmuntran, en kopp te och att få låna någons tvättmaskin.

Jag har börjat fatta någonting om nuet, någonting jag inte fattade när jag hela tiden rusade någonstans.

Jag har börjat fatta att mörkret är en grop i vägen och efter en stund orkar jag klättra upp ur den och gå vidare.

Sofia Torvalds

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29