Det kan jag göra för just de här två

10.12.2020
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Jag hade tänkt skriva något om advent, kryddat med lite humor och mys. Men det blev inte så. Jag läser dagstidningen. I flyktinglägret Kara Tepe i Grekland har en åttaåring försökt hänga sig. Lite yngre än vår äldsta pojke, tänker jag. I Sydösterbotten avslöjas en härva av sexuella övergrepp mot barn som får de mest härdade att säga att sådan grymhet sällan skådas.

Mitt nyhetsläsande slutar som det brukar. Jag sitter med hakan lutad i handen och ser ut genom vårt fönster. Jag biter ihop, som för att hålla avgrunden stängd. I mitt inre frågan: Var är du i allt det här? Men världen där ute är novembergrå och tyst, och frågorna ekar tomt.

Jag tar en promenad med min nioåring. Vi pratar mycket, går långsamt, andas djupt, ser på vattnet. Det hjälper mig lite. Under dagen kommer ordet motkraft till mig, gång på gång. Jag börjar klamra mig fast vid det. Jag betalar in en summa till Unicef, en summa som är en del av ett välgörenhetslopp de sprungit i skolan för länge sedan, men som jag har glömt att betala. Varv efter varv sprang eleverna tills mjölksyran brände. De löpstegen är en motkraft.
Och jag tänker på att mina barn reagerar starkt när vi går förbi tiggare, och frågar om de får lägga en slant i deras pappersmuggar. Det får de. Empati är en motkraft.

"Och jag tänker på att mina barn reagerar starkt när vi går förbi tiggare, och frågar om de får lägga en slant i deras pappersmuggar. Det får de. Empati är en motkraft."


Det ger mig
stor tillfredsställelse att hämta hem mina barn en ruggig kväll i december, se till att de är varma, säga att jag saknat dem under dagen. Steka köttbullar så de blir mätta, och prata vid middagsbordet om dem som behöver vår empati och vår hjälp. Det kan jag göra, för just de här två barnen.

Jag skriver en kolumn, jag som har en röst och ett forum. Och så tänder jag ett ljus, ett vitt och rakt och ensamt ljus på vårt bord, för alla dem som inte har den rösten, för dem som sitter i ett översvämmat tält i ett flyktingläger, för barn som ropar i desperation, men ljudlöst och inåt, av rädsla eller för att ingen längre lyssnar.

Min sexåring som har funderat mycket på döden sa häromkvällen: ”Vi har livet, och så har vi döden.” Så är det. Just nu har vi livet. I det livet kan vi våga bli berörda av andras lidande, vi kan välja att prata om det, vi kan möta en blick, vi kan bidra, vi kan tända ett ljus.


Vi kan vara en motkraft.


Ulrika Hansson

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26