Det finns vissa tankar som återkommer om och om. Det är tankar som är som grundvatten i min brunn, ett slags ledmotiv kan man säga. En av dem är tacksamheten över att jag får vara pappa till mina ljuvliga barn. En annan är att livet är härligt och att det är fantastiskt att få leva. Det här är positiva, kärleksfulla tankar och känslor. Men så finns de där andra tankarna också. Det grumligaste vattnet i brunnen.
De gånger då jag står på balkongen sent om natten med tårar i ögonen och känner så mycket smärta att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det jag då ofta tänker är att jag inte vill vara jag. Det är en önskan att få slippa mig själv: i stunder av depression och trötthet uppfattar jag mig själv som så trasig att jag inte vill fortsätta vara den eller det jag är.
Ibland vill jag bara bort. Jag vill fly. Ta till schappen. Dra dit pepparn växer. Allt för att undkomma de parametrar som är mitt liv, min vardag. Instinkten att gömma mig för allt och alla är stark. Kalla det depression, kalla det feghet, kalla det vad ni vill, men under hela mitt vuxna liv har jag haft en återkommande längtan efter att få vara någon annan, någon annanstans.
"Kalla det depression, kalla det feghet, kalla det vad ni vill, men under hela mitt vuxna liv har jag haft en återkommande längtan efter att få vara någon annan, någon annanstans."
Ibland vill jag vara djur. Samuel Johnson skrev en gång att den som förvandlar sig till ett djur slipper smärtan av att vara människa. Det här är ord jag känner igen mig själv i. Det är ord som skänker mig tröst. Ett djur saknar den medvetenhet om sig själv jag som människa har, och jag har kommit att uppfatta denna medvetenhet som inte bara en välsignelse utan även som en förbannelse.
Jag tror att det i grund och botten handlar om en slags livsstress. Det finns så mycket förväntningar. Det finns så mycket jag ska orka med. Så mycket jag ska hinna med. Så mycket jag ska ha råd med. Så mycket jag ska lyckas med. Så mycket jag ska uppnå. Jag ska förverkliga mig själv: förverkliga min sanna potential. Jag ska vara lycklig. Jag ska pensionsspara och vara förnuftig.
"Jag ska förverkliga mig själv: förverkliga min sanna potential. Jag ska vara lycklig. Jag ska pensionsspara och vara förnuftig."
Jag ska vara så mycket och uppfylla så många kriterier att jag börjar tycka att min tillvaro känns mer som ett projekt som ständigt ska upprätthållas än som ett liv som levs ärligt och sårbart. Jag har inget svar på frågan vem jag vore om jag inte var jag. Hur ser den människa ut som jag skulle vilja vara?
