En själ i två kroppar

När jag för drygt två år sedan flyttade till Helsingfors från lilla och trygga Vasa hade jag, förutom kläder, tallrikar och andra nödvändigheter, också med mig två av mina bästa vänner.

Vi flyttade in under samma tak och har sedan den dagen delat ett av våra livs hittills viktigaste skede. Det som handlar om att bryta sig loss och flytta hemifrån. Att på vingliga ben hitta en ny fast punkt i vardagen när tillvaron blir så annorlunda än du är van vid.

När man bor tillsammans innebär det också att ta vänskapen till en ny nivå. Att umgås så intensivt kan vara påfrestande men i vårt fall har det mest känts som pyjamasparty varje kväll.

Aldrig har jag skrattat så mycket som med dem. Aldrig har jag haft så intressanta diskussioner under kvällsteet som med dem. Vi är väldigt olika på många vis men våra värderingar och sätt att se på livet är förbluffande lika.

När en av oss nu tar sitt pick och pack och flyttar iväg till Spanien blir det väldigt tomt här hemma. Jag kommer att sakna henne varje dag. Men då ska jag slå upp min lilla bok, läsa och tänka om. Hon finns alltid med mig även om vi bor i olika länder. För en vän är en själ i två kroppar och en sådan vänskap överlever också avstånd.