Vi tror att sorgen lagt sig till ro bredvid oss, men plötsligt reser den sig och ruskar om oss

05.04.2020

KOLUMN.

Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Ibland dyker all sorg upp till ytan som i ett slag. När världen ställs på ända, den här gången av coronaviruset, är det inte alldeles lätt att förutse sin reaktion, åtminstone blev jag förvånad över min. Nu om någonsin är det ju viktigt med framtidstro och att finnas till för varandra. Men när beredskapslagen blev ett faktum satt jag i stället i sovrummet, handlingsförlamad, mätt på nyheter och onlinegemenskap, oförmögen att bära upp någon annan än mig själv och i stort behov av att få träffa min familj i Österbotten. Det var inte rädsla för smittan som lade sig som en grå filt över tillvaron, utan något jag inte kunde lägga fingret på.

När jag borde ha jobbat effektivt sörjde jag i stället över att inte få prata med min svärmor, som dog för ett antal år sedan. Hon var rolig och klok och full av liv. Hon hade det vackraste röda hår man kan tänka sig. Jag tror hon hade älskat att umgås med sina pratglada barnbarn. Men hon och min femåring fick aldrig träffas.

Och jag satt och saknade min vän som också dog för ett antal år sedan, saknade så det kändes som ett hål bakom bröstbenet. Jag minns precis hur det lät när hon var glad. Hon lade huvudet lite bakåt och skrattade ett kluckande skratt. Hon sa en gång att jag var som de färgade sidorna i Kalle Ankas pocket. Det är den finaste komplimang jag fått. Jag skulle vilja säga det till henne just precis nu.

Sorgen är sådan. Vi tror att den lagt sig till ro bredvid oss, men plötsligt reser den sig och ruskar om oss, påminner oss om hur outhärdligt livet kan vara. Senare läser jag en artikel om att det obehag vi nu upplever i och med coronaviruset kan betecknas som sorg.

Jag gjorde en intervju med en klok kvinna. Vi talade om kriget, känslomässig karghet och om hur det funnits så många på våra hemorter som kunde ha studerat vidare. Alla de där med ett vaket intellekt och stor respekt för bildning. Men de fick aldrig chansen. Hon sa med eftertryck: ”Livet är så sorgligt. Det kommer vi inte ifrån.” Vi satt tysta och begrundade det. Jag kommer alltid att minnas det ögonblicket. För vi måste inte alltid släta över. Ju äldre jag blir, desto mer vördnad känner jag för de stunder då vi är hudlöst ärliga om vår sorg; sant uppriktiga om hur vi varit svaga då vi hade hoppats på styrka och hur vi trots besvikelser tagit oss vidare.

Ulrika Hansson

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32