Nu måste vi sänka kraven, nu måste vi acceptera nya omständigheter

20.03.2020
Amanda Audas-Kass är modersmålslärare och för tillfället finlandssvensk läsambassadör.

Jag är dålig på att ha sjuka barn. Det finns ju föräldrar som lägger i en växel till när en liten panna är för varm eller när tvättmaskinen kör varv efter varv med nerspydda lakan. Jag är inte en av de föräldrarna. Jag tappar snarare alla mina växlar när någon här hemma blir sjuk. Det enda jag vill är att allt ska vara som vanligt.

Nu är ingenting som vanligt. Coronaviruset har vänt upp och ner på hela världen. I skrivande stund är det dag ett med stängda skolor i Finland och vår nya hemmatillvaro ser väl ut ungefär som alla andras. Alltså inte så bra. Ett av mina barn jobbar tappert med sina skoluppgifter, turligt nog klarar hon det mesta själv eftersom jag tvingats inse att jag inte kan hjälpa till med procenträkning ens om jag vill.

Ett annat barn har blivit klar med sina skoluppgifter redan för flera timmar sedan och har tyvärr inte genomgått någon personlighetsförändring som skulle innebära att han plötsligt blivit bra på att sysselsätta sig själv. Så medan jag försöker göra mitt eget jobb och räkna procent får jag också komma med konstruktiva sysselsättningsförslag som om jag hade betalt per idé. Det har jag inte. Det tredje barnet – tyvärr treåringen – härjar ensam i köket. Hon ropade just att hon lagar mat och diskar, och jag har inte råd att gå och kolla vad det egentligen innebär. Jag inser ju att det knappast är så att middagen är klar och lunchen undanstädad, men det får liksom vara vad det vill just nu, jag behöver desperat några tysta minuter för att jobba.

Ja, jag tycker det är lite jobbigt. Men jag vet samtidigt att jag är bättre rustad för det här läget än de flesta andra. För det första finns det inte en enda hypokondrisk gen i hela min kropp och för det andra stod jag väldigt långt bak i kön när Gud delade ut perfektionens gåva. Jag fick bara smulorna som blev över när andra roffat åt sig. Om ens det. Och nu kommer det till pass, för nu blir ingenting perfekt. För någon av oss. Nu måste vi sänka kraven, nu måste vi bejaka nya omständigheter. Vara nådiga med oss själva och minst lika nådiga med varandra. Vi måste leva med att hela samhället plötsligt är lite”heimlaga” och vi får alla göra vad vi kan gör att smällarna ska bli så små som möjligt och såren läka så snabbt som möjligt.

Det som rustar mig allra mest och bäst är ändå att jag varje dag får lita på att Gud har hela världen i sin hand. Den bästa handen någonsin. Också i märkligt mörka tider får jag trotsigt tro att ljuset, kärleken och livet har sista ordet. Just nu är det värt inget mindre än allt.

Amanda Audas-Kass

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00