Verket ”Rebirth” av Kasper Dalkarl är inspirerat av ”Lemmikäinens moder” av Akseli Gallen-Kallela.

När far gick bort blev det mor och son

FOTOGRAFI.

När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt.

13.5.2024 kl. 14:36

Förr var de tre: pappa Ole, mamma Åsa och sonen Kasper. Men år 2015 dog Ole plötsligt i en hjärtinfarkt på familjens torp i Vörå.

– Bara två dagar efter att Ole gått bort badade vi bastu tillsammans på stugan. Innan tänkte Kasper att det skulle vara bäst att vi gjorde oss av med torpet, men efter kvällen i bastun sa han: Vi ska nog bli kvar här, säger Åsa Dalkarl Gustavsson.

I fotoutställningen Mor och son är vattnet ett centralt element.

– Vattnet renar och är en symbol för pånyttfödelse. I den första bildserien är min mor Lemminkäinens mor och jag den döda Lemminkäinen. Jag tänker att hon lyfter upp mig från sorgen eller döden, säger Kasper Dalkarl.

När tanken om fotoserien först väcktes hos honom ville han göra fler avbildningar av existerande konstverk, liksom verket Rebirth anspelar på målningen av Gallen-Kallela. Men han märkte att det fanns väldigt lite konst under temat mor och son.

– Det är nästan alltid en ung Maria som håller baby-Jesus i sina armar, eller också Jesus på korset och Maria vid korsets fot. Jag märkte att det finns ett stort hål när det gäller att avporträttera mammor mellan tjugo och sextio. Så jag tänkte att vi får skapa vår egen mytologiska mor och son-relation.


Relationen blev jämlik

Åsa säger att de pratat mycket om hur deras relation förändrades efter Oles död.

– När det är kris i en familj så måste ju familjekonstellationen förändras. Det har jag själv varit med om: jag var fjorton år när min egen pappa gick bort. På sätt och vis upplöses familjen och blir en annan. Historiskt sätt har det kanske varit så att den äldsta sonen vid pappans bortgång blir familjeöverhuvudet, men i vårt fall blev det ju inte så. Vi har blivit vänner i stället. Relationen är mer jämlik än förr, säger Åsa.

Kasper håller med henne.

– Vi går vidare i livet tillsammans. När kompisar berättar att de blir som tonåringar igen när de besöker sina föräldrar är det något jag inte alls känner igen.

För Åsa har det också varit viktigt att inte fastna vid att vara änka.

– Jag vill fokusera på vem vi är nu och vem vi är i framtiden. Jag har sett på nära håll hur det är om man fastnar i rollen som ”änkan”. Även om sorgen var tung och stor fanns hela tiden tanken att jag ska inte bli kvar i det här, även om sorgen får ta sin tid.

Kasper säger att det gemensamma fotoprojektet också skapat minnen och en förstärkt gemenskap.

– Jag hoppas att det här projektet ska kunna fortsätta så att vi kanske om tio–tjugo år kan se hur livet förändrat oss, och hur vi åldrats.

I och med projektet har de också fått syn på vilka fysiska drag de själva för vidare: Hur Åsa liknar sin mamma, hur Kasper liknar sin morfar.

– Det är spännande att påminna om någon man aldrig träffat, säger Kasper.

– Ja, vi är som träd. Vi har alla de där ringarna inom oss, och de olika åldrarna. Det är väldigt fascinerande, säger Åsa.


Att synas på foto

För Åsa Dalkarl Gustavsson har det varit en resa att se sig själv på foto. Kvällen före vernissagen tittade hon igenom alla konstverken i lugn och ro, för sig själv.

– Jag har alltid tyckt att det är lätt att bli fotad av Kasper för att han är så lugn och lätt att samarbeta med. Man blir avslappnad och bekväm i den situationen. Men till exempel bastubilderna … det var en känsla av: Å nej, en femtiplussare i bastun! Ska du på riktigt?

Hon har varit nöjd med slutresultatet trots allt.

– Som femtioplus-kvinna är det inte så lätt att se sig själv på bild. Efter det första ”å nej!” har jag tvingats gå bort från mig själv. Jag kan inte gå omkring och tänka på att det är jag på de där bilderna.

I och med utställningen har hon och Kasper också pratat mycket om att åldras.

– Det blev ännu tydligare för mig förra sommaren när min egen mamma gick bort. Det finns där hela tiden. Vi måste acceptera att vi blir äldre, och det kan vi ingenting åt, säger Åsa.

Också för Kasper var det en ny sak att se sig själv framför kameran i stället för bakom – här kunde hans fru Hanne hjälpa till bakom kameran.

– Jag bodde vid ett konstnärsresidens på Island i en vecka, och därute i den isländska ödemarken fanns det ingen annan att fotografera än mig själv. Jag tror att alla människor känner sig lite obekväma när de ser sig själva på foto, men i de här verken är det inte längre jag. I fotokonsten går vi in i en roll och blir en annan version av oss själva, säger han.

Mor och son

– Utställningen går att se i Vindängen, Folkhälsanhuset i Esbo, fram till den 23 maj. I oktober visas den på Galleri Ibis i Vasa.

Kasper Dalkarl är fotokonstnär. Han har också jobbat som press- och reklamfotograf och driver ett eget produktionsbolag.

Åsa Dalkarl Gustavsson är flöjtpedagog och flöjtist och undervisar vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo.

Text: Sofia Torvalds


ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27