Matteus församling i Helsingfors kämpar som bäst med samma utmaning som alla andra församlingar: beslut om nästa års budget. Var i verksamheten ska man skära bort något, och hur mycket i så fall? (Läs nyheten här.) Ska man hyvla jämnt, lite från allt? Kan man hyvla där det gör mest ont, hacka bort en bit av det som man var mest stolt över?
I Matteus fall är flaggskeppet ungdomsarbetet, i någon annan församling är det något annat. Och det gör ont om man skär i hjärtat.
Vår kyrka står inför en stor strukturomvandling. Medlemmarna blir färre, och för dem som finns kvar är kyrkan ingen självklarhet. Alltså ställer de frågan: Vad får jag egentligen för det att jag är med? Är det tillräckligt?
När resurserna minskar blir det allt svårare att göra alla nöjda, ändå är det mer viktigt än någonsin att faktiskt göra det.
I det läget blir också församlingarnas marknadsföring och information viktigare. Allt fler församlingar inser att de måste berätta om vad de gör – och de måste göra det så att informationen når ut. Två av de finska Helsingforsförsamlingar som tappat flest medlemmar, Kallion seurakunta och Paavalin seurakunta, fattade nyligen beslutet att tillsammans anställa en person som skapar kontakt med helsingforsare som bor på församlingens område. Samma uppdrag – att vara en kontaktkanal till dem som inte känner sin församling – har också Kyrkpressen.
»Kan man tänka sig att församlingar av olika typ går in för olika lösningar?"
Var ska kniven då skära? Kyrkan kommer inte ifrån att den förr eller senare måste skära i personalen. När det sker måste det finnas en struktur som välkomnar lekmännen.
Men hur ska den se ut? Ska det bli som i frikyrkorna, där lekmännen sköter musiken? Ska det bli som i anglikanska kyrkan, där lekmännen sköter vaktmästarsysslorna? Kan man tänka sig att församlingar av olika typ går in för helt olika lösningar: till exempel så att en högkyrklig församling håller fast vid sina präster, medan en lågkyrklig församling låter lekmännen bli liturger och predikanter?
I bästa fall leder den här processen till en mångfald som gör att de som inte är anställda jobbar för en församling för att den är deras hem.
Sofia Torvalds är redaktör på Kyrkpressen.
