Staden med sina cirka 17 miljoner invånare fascinerar mig. Sedan vi fick en familjemedlem med rötter i staden har jag intresserat mig för folket och livet där. Sonhustrun sa en gång till mig att hon är rädd för att röra sig på gatorna i Vasa. Det är så folktomt. Jag skrattade åt henne då, men förstår henne sedan jag varit några gånger i Istanbul. Där är folktomt på gator ett okänt begrepp.
Vi besökte det turkiska bibelsällskapet på en av de mest livliga gatorna i Istanbul, nära Taksim-torget. Efter en smal och brant trappa fyra våningar upp fick vi ett hjärtligt mottagande av fru Tamar Karasu som leder bibelsällskapet. Armeniska rötter, turkisk medborgare, skolgången i en katolsk fransk skola – i henne möttes många kulturer och språk naturligt. Det flesta människor i vår värld lever i en mångspråkig verklighet med influenser av många kulturer och religioner. Den politiska modeflugan som florerar i väst om ”vi och vårt land först” kändes både trångsynt och onödig.
Hon förde oss svala, blyga finländare in i en hisnande historia om en turkisk språkkunnig muslim, en holländsk konsul och en bibel-intresserad sultan. Deras samarbete ledde till den första turkiska bibelöversättningen redan i slutet av 1600-talet. Den översättningen blev inte publicerad, men fröet till den turkiska bibeln var sådd. Som bekant gror vetekornet om det faller i god jord, så gick det också med detta frö. Efter några hundra år kunde en turkisk Bibel utges. En kurdisk version är snart klar. Och ja, det turkiska bibelsällskapet firar 200-års-
jubileum 2020.
»Jag fascineras av det osynliga nätverk som förenar oss människor.«
Vi hade gäster från Turkiet för några år sedan. Jag förde dem till Pedersöre kyrka, vars äldsta delar torde vara från 1400-talet. Åldern imponerade inte dem nämnvärt – många byggnader i deras land är betydligt äldre. Inte ens årtalet 1250 som finns ovanför huvudingången imponerade – Ordet hade predikats för Istanbul-borna i Hagia Sofia-kyrkan i över 500 år vid den tiden.
I varje möte på främmande mark fascineras jag av det osynliga nätverk som förenar oss människor med varandra. Inte bara genom det kyrkliga arv vi bär på, utan också genom den världsvida kulturella och språkliga gemenskapen.
Sultan, konsul, präst eller bonde, vi hör alla ihop med varandra. Var vi än finns på vår jord berörs vi av Ordet, på sätt eller annat.
Ann-Katrin Store är avdelningsskötare, intresserad av globala frågor och mission.
