Robbi

13.09.2018
INKAST. I slutet av september firar vi en födelsedag i vår familj.

Inte med tårta, inte med frukost på sängen och inte med kärleksfullt men fult paketerade presenter (det är tyvärr bara fult vi kan paketera hemma hos oss). Vi firar snarare med ostädat tamburgolv, matrester under köksbordet och dammråttor under soffan. Vi firar nämligen Robbis fyra första år i vår familj.

Robbi är vår robotdammsugare.

Han är blå, kostade 199,90 när det begav sig och han kommer bäst överens med min man. Och nej, det är egentligen inget speciellt med Robbi. Samtidigt som allt är speciellt med honom.

Robbi är nämligen det yttersta beviset på att jag kan ha fel.

Jag minns när min man första gången föreslog att vi skulle skaffa en robotdammsugare. Jag var bakåtsträvande och skeptisk. Jag var nämligen fullständigt övertygad om att en sådan pryl är rolig högst ett halvt år hemma hos folk i allmänhet och högst en månad hemma hos oss i synnerhet. Men i min stora kärlek till min man valde jag att ändå gå med på köpet.

Första veckan var robotdammsugaren rolig. Barnen såg den mer som husdjur än hushållsapparat. Han fick sitt namn och lät trevlig när han jobbade på i något rum någonstans. Jag erkände att han gjorde sitt jobb rätt väl, denna Robbi - även kallad Robster – men jag var fortsättningsvis övertygad om att han i något skede bara skulle stå och samla det damm han borde ha sugit upp i stället.

”Robbi är något av en syndabekännelse i vardagsdräkt. Han håller mig på den matta han inte längre förmår dammsuga.”

Jag hade fel. Vi skriver alltså fyra år snart och trotjänaren Robbi har fortfarande kvar sin tjänst hemma hos oss. Han börjar visserligen bli långsam och trött och han suger inte lika bra som han gjorde i sina glansdagar. Men han är fortfarande viktig. Väldigt viktig. För varje gång jag påminns om hans existens så påminns jag också om att jag hade fel.

Och vet ni vad? Det gör en människa väldigt gott att nästan dagligen påminnas om att hon har och gör fel ibland.

Det finns tusen bra saker med att gå i kyrkan, en av dem är syndabekännelsens påminnelse om att vi alla är bristfälliga människor som trots våra goda intentioner ofta brister på grund av vår rädsla, vår feghet, vår själviskhet. Det blir så uppenbart att ingen av oss på den här sidan av evigheten räcker till i egen kraft. Det gör oss ödmjuka. Och ödmjukhet, den sunda och äkta, kan ingen människa ha för mycket av.

Robbi är något av en syndabekännelse i vardagsdräkt. Han håller mig på den matta han inte längre förmår dammsuga. Och så länge han gör det har han en plats i vårt hem.

Amanda Audas-Kass

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00