Guds finaste fötter

20.06.2018
INKAST. Böjda tår, läkaren hade aldrig sett något liknande.

- Brukar han klaga på värk? Har pojken ont i tårna? undrar läkaren.

- Ja, nu när du frågar så klagar han ju faktiskt ibland över sjuka fötter.

- Har de alltid sett ut så här?

- Ja, vi har frågat om saken upprepade gånger på rådgivningen men ingen har kunnat hjälpa.

Och så slår tanken mig som en blixt från klar himmel, tänk om det har varit fötterna hela tiden! Om det är därför han är så känslig, så ombytlig, så stormig - för att han har ont i tårna.

Lika snabbt som tanken slår mig, inser jag det befängda i den. Klart att sju år av temperament inte beror på lite nedåtböjda tår. Visserligen ovanliga tår, men knappast avgörande för en hel personlighet. Men visst hade det varit skönt med en förklaring, en diagnos, en slags friskrivning. Nej, det är inte ditt eller mitt fel att det är så här, det är ju tårna!

Det är sällan fruktbart att fundera väldigt länge över hur saker möjligen kunnat vara om ifall att vissa omständigheter inte hade, alternativt hade, inträffat. Men ibland kan jag inte låta bli att grunna på hurdan vår adoptivpojke varit ifall han fått slippa traumat av att bli bortgiven av sina biologiska föräldrar. Vem hade han varit utan en sådan start på livet? Sannolikt tryggare och lugnare, möjligen modigare och mer nyfiken på nya saker. Kanske lite spralligare. Mer frimodig. Gladare. Helare.

Vi är alla söndriga, man blir sån av att leva, men en del är mer brutna än andra. Gör jag rätt i att drömma om en helare pojke? Finns den där tryggare killen längst där inne om jag bara älskar honom tillräckligt eller är det egentligen fel av mig att försöka se honom för något som han inte är?

”Vi är alla söndriga, man blir sån av att leva, men en del är mer brutna än andra.”

Som med det mesta här i livet så tror jag att det handlar om en balansgång där ingendera diket på någondera sidan om vägen är riktigt trevligt att halka ner i. Jag måste försöka acceptera mina medmänniskor för dem de är, med alla brister och skavanker både på utsidan och på insidan. I acceptansen bor också en stor frid. Det är så här nu, jag varken kan eller behöver göra något åt det.

Samtidigt får jag hoppas på att en dag få möta min pojke sådan som Gud en gång tänkte honom. Lite gladare, tryggare, helare? ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

Nina Österholm

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Jockum Krokfors, MKV:s verksamhetsledare, ser den lidande kyrkan som en förebild för oss i väst. 30.3.2026 kl. 17:12

NÄRPES. – Vi var flera som sa att det är bra att det kommer friska ögon utifrån som påminner oss om allt gott och bra vi har här i församlingen, konstataterade kyrkoherde Tom Ingvesgård. 25.3.2026 kl. 11:27

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

lidande. När Stefan Vikströms son begick självmord kolliderade hans kristna tro med en brutal verklighet. Han tvingades justera den. Idag känner han mest tröst när han tänker på Jesus, som också konfronterades med orättvisa och ondska. 31.3.2026 kl. 08:00

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17