– Högst upp, säger Agneta Markkula utan att tveka.
Högst på skalan av alla arbetsplatser hon har haft sedan hon som nittonåring började jobba på dagis ligger Åbo svenska församling. Här är Agneta Markkula sedan några år tillbaka diakon efter lång erfarenhet av småbarnspedagogik, barnskydd, åldringsvård, sjukvård ...
Agneta Markkula långpendlar in utifrån skärgården. Efter hennes diakonvigning 2023 hade andra jobb också stått till buds på närmare håll. Men här i Åbo vill hon jobba.
– Från dag ett har jag känt mig förvånad över hur lika värdefull jag är som alla andra. Till människor som har det kämpigt på jobbet har jag brukat säga att man på en arbetsplats måste känna att man får växa och bli trygg. Här märkte jag att jag vågar säga mina helt crazy idéer, för det är min grej, säger Agneta Markkula.
Men arbetsgemenskapen tar tag i det och utvecklar och det är – tryggt. Agneta Markkula är inte den enda som säger det om Åbo svenska som arbetsplats.

Agneta Markkula: – Åbo svenska är högst upp bland jobb jag haft.
När de som leder bryr sig
Alexander Nykvist är nybakad präst sedan vigningen i somras, med sin första prästtjänst i Åbo svenska som församlingspastor.
Sju församlingsgemenskaper har han i livet hunnit bekanta sig med. Åbo svenska kommer, säger han, bland ”topp tre”.
– Alla tre har haft väldigt olika sätt att jobba med sin personal. Men gemenskapen har varit jättetajt i dem alla, säger Alexander Nykvist.
"Det viktigaste för en gemenskap är att budgetera tid."
På andra jobb han har han nog hunnit stöta på kulturer där man talar illa om varandra bakom ryggen.
– En ganska viktig grej här i församlingen är att man märker att alla respekterar att man i vissa frågor ibland tänker olika men ändå jobbar för samma mål.
Det är ledarskapet som bygger upp gemenskapen, säger Alexander Nykvist.
– Om de som leder visar att de bryr sig och satsar på att vi ska må bra, så smittar det av sig på hela arbetsplatsen.
Kyrie och gloria som får ta tid
Onsdag morgon klockan nio möts de som jobbar i Åbo svenskas församlingscenter Aurelia till arbetskonferens.
Sedan 2005 har huset stått här i backen upp mot konstmuseet, mittemot ortodoxa kyrkan och intill Salutorget i Åbo.
Domkyrkan, som för sin del har stått på sin plats i Åbo är inte bara Finlands nationalhelgedom. Den är också Åbo svenska församlings hemkyrka – hela kyrkan. Är det högmässa är hela katedralrummet i bruk, ingen minoritetssamling av stolar i något sidoskepp. Mellan 80 och 120 brukar gå i högmässan.
Arbetskonferensen inleds med morgonandakt som den här morgonen hålls av kantor Maiju Laurila. Det blir med vårdande sång, som hon nyligen har lärt sig om, sång för att ge ro och trygghet, och vi nynnar och känner efter på olika vokaler.

Kyrie och gloria på jobbet en vintermorgon. Om medgång och motgång.
Så följer Kyrie och gloria. Rutinen känns självklar i arbetslaget; ett vi-sätter-oss-ringen där man berättar vad som känns jobbigt, eller fint, i jobbet eller livet just nu.
Stort blandas med smått. Någons hälsa har vänt till det bättre. Någon har haft en fin konstupplevelse, en annan stressar smått för kommande släktkalas, en annan är glad över att ha tagit upp en gammal hobby på nytt. Flera har fallit i vintervädret och fått ont. Någon har varit trött sedan julen, någon sovit dåligt. Det är oro över både unga och gamla i närkretsen. Någon ser ljuset återvända hos flera med dödsfall i sin närhet.
Det är både vardag, allvar och glimt i ögat i stunden. ”Jag hade många bra kyrie i morse, men nu har jag glömt dem”, säger en av dem runt bordet, och alla skrattar.
Kyrkoherde Mia Bäck leder en lång och rogivande bön ”inför, Gud, ditt kärleksfulla ansikte”. Så går vi över till Ris och ros, feedback från församlingen. Det är inte så mycket i dag; ros för tackfesten för frivilligarbetarna; ris för en skrapig hörselslinga i ett kapell.

Mia Bäck: – Jag har behövt läsa på om ledarskap.
Ledare som visat vägen
Mia Bäck är sedan nio år tillbaka kyrkoherde i Åbo svenska, efter totalt 18 år som präst i församlingen. Hon medger att det är hon som har byggt upp de nuvarande arbetsformerna kring gemenskapen i arbetslaget.
Hennes viktigaste förebilder är den tidigare kyrkoherden i Åbo, Eero Sepponen och ärkebiskop emeritus John Vikström, som också vid nittio-plus är aktiv i församlingen.
– Det sägs att John Vikström kunde gå in i ett rum där man var oeniga och när han kom ut så var alla eniga. Det är skickligt, säger Mia Bäck.
Bland kollegerna får hon beröm för att vara tillgänglig och ”ha sin dörr öppen” på jobbet.
— Jag är ganska snabb på att svara, oberoende av vilken kanal de tar kontakt via. Det är viktigt att medarbetarna känner att de kan nå sina chefer och att deras röster hörs. Jag är inte självlärd som ledare, jag har läst på och ledarskap intresserar mig mycket, säger hon.
Musikern Frank Berger vikarierar i församlingen ibland. Han var imponerad över Mia Bäcks start som kyrkoherde.
– Det var till jul. Hon sade att vi inte skulle få någon fleecetröja eller ljusstake. Vi skulle få henne en arbetsdag. ”Om jag ska vara er chef, behöver jag veta hur er arbetssituation ser ut.”
Viktigt att budgetera tid
Maria Björkgren-Vikström har 27 år i skolvärlden bakom sig innan hon blev präst här.
— Nu har jag kolleger som vet vad mitt arbete handlar om. Tystnadsplikten måste jag förstås beakta, men man har någon att vända sig till för att få stöd, och det är viktigt. Vi arbetar mycket mera i team än i skolan, säger hon. Där fick man ju nästan veta vad som hände i kollegernas klassrum först när man själv hade barn och de kom hem och berättade ...

Alexander Nykvist: – Resurser är inte alltid pengar.
Åbo svenska församling är också en församling med stark ekonomi, inte minst tack vare den stiftelse som stöder Åbo svenskas verksamhet.
Alexander Nykvist tänker ändå att pengar inte är det viktigaste för gemenskapen – utan att man också budgeterar tid för det som är viktigt.
— Det handlar om att äta tillsammans. Vi äter nästan alltid lunch tillsammans. Man kan skapa en kultur av umgänge också utan pengar.
FAKTA: ÅBO SVENSKA FÖRSAMLING
- Med drygt 9 300 medlemmar den femte största församlingen i Borgå stift.
- Grundad 1921 som svenskspråkig församling, men rötter ända från 1200-talet
- Hemkyrka: Åbo domkyrka, för tillfället stängd för renovering till första advent 2028. Gudstjänsterna hålls så länge i församlingscentrum Aurelia i Åbos absoluta stadskärna.
- Kyrkoherde: Mia Bäck sedan 2017






















