Vi själva lever i världens tryggaste hörn. Vi kan titta på det hela via medier medan vår vardag i de flesta fall pågår ungefär som tidigare. Men världen i stort är inte trygg. Inte för de små, inte för kvinnor, inte för dem som är på flykt.
I den strategi för Johannes församling som jag nyligen varit med om att arbeta fram skriver vi: ”Som en motkraft till en osäker framtid lever vi ut vår tro på Jesus och fullföljer vårt diakonala uppdrag.”
Vår tro på Jesus blir synlig i advent – Jesus kommer. Väntan på Jesus, julens barn och himlaskyarnas konung, är det bärande temat i adventstiden. Jesus på åsnan, Jesus i krubban, Jesus i skyarna från öster till väster. Jesus kommer i det lilla och i det stora, men Jesus kommer aldrig på det sätt som folket väntat.
Det är där vårt hopp ligger.
Hur många av de förtryckta människorna i Jerusalem såg hoppfullt på framtiden? Visst, man trodde på Gud och visste att allting är i hans hand, men vem skulle befria dem från romarna? Och så kommer Jesus ridande på en åsna. Och hur många hade förberett sig på att Gud skulle bli människa och ligga i en krubba i ett stall?
När Gud stiger in i historien kommer våra prognoser på skam. Och på kort sikt, i vår vardag, händer kanske inte så mycket. Men Gud visar att han bär världen och hela tillvaron i sin trygga hand.
Vi behöver våga tro på detta, vi behöver våga lita på att Gud handlar i historien. Då vågar vi själva vara aktiva och bidra med någon liten bit. För det oväntade kan hända!



























