Inte ens inför ett allvarligt krigshot, eller ens när det är krig, får vi överge diskussionen och etik och värderingar, anser biskop Kaisamari Hintikka från Esbo stift. Hon är den av de biskopar som har drivit arbetet med ett biskopsbrev om fred.
Arbetet med biskopsbrevet inleddes för några år sedan på grund av det ryska anfallskriget på Ukraina som enligt henne låg verkade ligga högt på i människors, och även biskoparnas tankar.
"Vi behöver kunna diskutera till exempel ett berättigat, rättfärdigt försvarskrig mångsidigt, utan att man ögonblickligen tänka att det är ofosterländskt. Och det här redan i fredstid, säger hon.
"Fred är också inre frid"
I det nya biskopsbrevet Kallelse till fred vill biskoparna, i sitt tredje biskopsbrev i ordningen, ge sin avtryck i debatten som i allt högre grad fokuserar på krigsförberedelser och upprustning.
I biskopsbrevet resonerar biskoparna om fred och frid som en "levande process", både ett inre och ett yttre tillstånd. Biskoparna betonar att även det berättigade kriget är problematiskt ur ett kristet perspektiv och att rustningskostnader kan urholka välfärdsstrukturer. De uppmanar alla att vara fredsbyggare i sin vardag.
Den andra biskop som har varit med om att bereda biskoparnas gemensamma uttalande, biskop Matti Salomäki från Lappo stift påminner om att fred är en harmonisk ordning som förutsätter mänskliga rättigheter och demokrati.
I brevet ses fred som Guds vilja, och krig, även rättfärdigt, står i strid med det, anser biskoparna. De utmanar kyrkans folk att reflektera över vapenrustningens etik och dess påverkan på välfärdssamhället.
