Vad är det i mig som gjorde mig arg på dig?

relationer.

Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer.

1.9.2025 kl. 14:39

Under de 25 år som Jan-Erik Nyberg jobbat som par- och familjeterapeut har han förstått att parförhållandet inte är allt. Livet är en helhet.

– Vad är det som ger mening i en människas liv? Det är inte bara en enda sak. Jag vill på något vis lite skala ner hysterin kring att alla ska ha en jättelycklig och jättevälfungerande parrelation med ett underbart sexliv och välartade barn.

Hans färska bok heter Konsten att lära känna en annan människa.

– Jag vill lyfta fram att man kan ha många värdefulla relationer i sitt liv, och alla behöver inte bli en sexuell parrelation. Man kan vara nära och viktig för varandra på andra sätt.


Tycker du att alltför många av oss ändå förväntar oss en prins/prinsessa på en vit häst, någon som ska rädda oss undan oss själva och livet?

– Jag tycker vi får så många tips och råd om parrelationen idag. ”Så blir du lycklig i din parrelation.” Det finns forskare som säger att vi befinner oss i en paradoxal situation där vi förväntar oss mer av parrelationen än någonsin, och samtidigt har mindre och mindre färdigheter för den. Vi tränas inte i att relatera till varandra. Vi tvingas inte till det. Vi lyssnar på experter på parrelationer, men vi lyssnar inte så mycket på varandra, eller på situationen.



Jan-Erik Nyberg tänker att god kommunikation gör vår verklighet rikare, mer tredimensionell. FOTO: NICKLAS STORBJÖRK



Du skriver någonstans i boken: ”Uppdraget att lära känna oss själva och andra är egentligen mycket större än vi klarar av.” Det känns så sant. Vad svarar du en person som kommer fram till dig och säger att uppdraget faktiskt känns hopplöst?

– Jag tänker att det är att acceptera att det är så. Att inte försöka inbilla sig att man verkligen kan lära känna en annan människa. Det handlar om ödmjukhet och acceptans inför livets storhet. Jag måste inte klara av allt. Det finns saker jag inte riktigt klarar av, och det är okej.


Du lyfter två ord som är viktiga i våra relationer: nyfikenhet och tillit. Hur kan vi konkret jobba på vår nyfikenhet och tillit till andra människor?

– Det kräver eftertanke! Det första ordet jag kommer att tänka på är kommunikation, att både lyssna och tala. Och sedan: att inte resignera. Att inte låsa in den andra i en fyrkantig låda av ”du är sådan här”. Att alltid vara öppen.

Och sedan: att inte resignera. Att inte låsa in den andra i en fyrkantig låda av ”du är sådan här”. Att alltid vara öppen.

Det är lite som med Gud: Han är alltid större. Våra fantasier om Gud är bara våra fantasier och våra föreställningar. Detsamma gäller när vi möter en annan människa: det finns alltid någonting jag inte vet om den människan.


Du skriver mycket om hur vi formas av relationerna under vår barndom. Vi har ganska lätt för att säga ”jag är nu sådan här, lev med det”. Jag tänker att det finns en intressant dynamik mellan tanken att vi formades av vår barndom men ändå kan förändras.

– Man brukar prata om att man kan förändra sin livshistoria och skapa en ny berättelse. Jag tänker att jag kanske blev som jag blev för att min barndom var si eller så, men fortfarande har jag ett ansvar för hurdan jag är. Jag kan inte fly det. Vulgärsynen på att vi formas av familjen är att vi inte kan göra något åt det. Det stämmer inte. Vi kan inte lyfta oss i håret, men vi kan välja här och nu, jobba med oss själva och ta in nya perspektiv.


Du skriver också: ”Det enda du har makt över är att förändra dig själv.”

– Det har blivit ett mantra för mig. Jag märker också med mig själv att jag inte vill se mina egna mörka sidor. Omedvetet så blundar vi för dem, och då ploppar de ofta fram så att vi ser dem hos vår medmänniska, företrädelsevis hos vår livspartner. Det var någon som sa till mig när jag var riktigt ung: När du blir riktigt arg på någon, så måste du fråga ”vad är det i mig själv som gör mig så här arg”. Det har varit något som hjälpt mig många gånger. Det har förlöst ilskan och jag har blivit öppnare inför mig själv. Vi vill ju aldrig bli genomlysta på det viset att vi ser att där är det något som inte är så bra i mitt liv. Vi värjer oss för att det finns något vi borde ta ansvar för.


I den populärpsykologiska jargongen talas det ganska mycket om gränser. Bilden blir då lätt att problemet alltid är att vi inte har tillräckligt med gränser. Men du skriver att vi också kan ha för starka gränser och beskriver det som att vi blir som hus som varken har fönster eller dörrar. Hur ser du på gränser?

– Jag kunde berätta om det i en timme! Det är så oerhört intressant. Om jag går tillbaka till teologin: i skapelseberättelsen drar Gud ständigt upp gränser i universum. Jag tänker på det lite som en allegori över vår medvetenhets tillblivelse. Den första gränsen är mellan mörker och ljus. Sedan drar barnet en gräns mellan sig själv och sin omgivning. Gränser ska vara både tillräckligt tydliga och starka, men också genomsläppliga. Det är en viktig paradox. När jag blev installerad som kyrkoherde i Oravais i tiden sa biskop Erik Vikström till mig: ”Gränsen är den plats där vi lär känna varandra.” Då måste gränsen samtidigt vara öppen och tydlig. Gränsen är platsen som skiljer oss åt, men också platsen där vi möts.


Du skriver att vi ofta är väldigt rädda för konflikter och att vi måste våga vara i konflikt. Hur kan vi se konflikten som en möjlighet?

– Vi ser kanske konflikter som ett tecken på att något är fel. Då blir det en strid om vem av oss som har rätt. Då tar vi den striden, och det är så många hanterar konflikter: med att argumentera. Men man kan istället tänka att konflikten är en chans att vara kreativ. Det handlar om samma sak som när hjärnan tar in synintrycket från vardera synnerven: man gör liksom ett synopsis av våra olika synsätt. Plötsligt blir verkligheten tredimensionell, och det känns inte längre hotfullt att lyssna på den andra. Det blir en rikedom. Det är en förmån, för då får vi se verkligheten från flera synvinklar, och kan tillsammans hitta en verklighet där vi kan fungera.


Du skriver: ”Det finaste du kan ge en annan människa är omtanke och uppmärksamhet.” Varför är just de sakerna så viktiga?

– Det handlar ju om empati och vår förmåga att leva oss in i hur en annan människa har det. Det är sådana möten vi allihop behöver livet igenom, där någon annan inte bara håller med oss eller eldar upp våra känslor utan ser oss. Omtanke är: jag vill den här människan väl och jag vill vara uppmärksam, men jag går inte in i samma känsla och blir förbannad för att den andra är förbannad. Jag är ögat som ser. Jag är den som kanske kan stöda den andra människans förmåga att hantera sitt liv.

Text: Sofia Torvalds


OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Efter sju år av längtan började Katarina Smeds och hennes man vänta barn, men redan i vecka 23 startade förlossningen. Familjen fick fyra dagar tillsammans, dagar som kändes som år. De hann med så mycket där på sjukhuset: läsa sagor och planera begravning. 17.9.2025 kl. 15:13

domkapitlet. Domkapitlet har valt Mikaela Strömberg-Schalin till ny lagfaren assessor. Hon har tidigare arbetat som rådgivande jurist vid lantbrukets intressebevakning, och är författare. 18.9.2025 kl. 17:32

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet förberedde valet av domprost och kyrkoherde i Borgå domkyrkoförsamling vid sitt sammanträde i dag. Camilla Ekholm placerades i första förslagsrum. 18.9.2025 kl. 18:57

BROTTSMISSTANKE. Polisen i Österbotten har en pågående förundersökning om händelser i en av de svenskspråkiga församlingarna i regionen. 18.9.2025 kl. 11:13

Kolumn. För ett drygt år sedan tog jag ett jättesprång ut i det okända. Jag sade upp mig från ett tryggt jobb med stabil inkomst för att i stället bli frilansande musiker och skådespelare och egenföretagare. 16.9.2025 kl. 09:56

bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44