Paula Lönnroth och Annette Frisk slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket.

De slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket

sibbo.

Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.

9.4.2025 kl. 15:22

Varannan fredag klockan 10 samlas en grupp vid Kyrkoby församlingshem för att gå en promenad tillsammans, och för att be. En av de som brukar delta i ”Bönepromenaden” är Paula Lönnroth.

Efter promenaden samlas gruppen i Lilla salen i församlingshemmet och ber tillsammans, både för privata böneämnen och för sådant som rör andra människor och allmänheten.

– Just nu är ju många väldigt oroade över världsläget, och då ber vi för det. Var och en får berätta om vad som tynger dem, säger Paula Lönnroth.

Bön är viktigt för henne, och hon uppskattar att få be i grupp. Det ger en kontinuitet, socialt utbyte och gör en också uppmärksam på sådant som man får tacka för.

– Jag tycker också om konceptet med att man först får bekanta sig lite med varandra under promenaden innan bönestunden. Vi människor är ju helheter.

I vardagen brukar Paula hålla en liten morgonandakt och en kvällsandakt för sig själv då hon ofta ber, och så ber hon ibland om nätterna.

– Om jag är vaken på natten, vilket man ofta är i den här åldern, brukar jag be. Speciellt för sådana som jag vet att har problem med sömnen, men också för människor som jag vet att har sorg och som kan ha det svårt på natten.


Om man inte är så van med att be, men skulle vilja göra det, hur kan man börja?

– Enklast är kanske att komma med i en sådan här grupp där tröskeln är väldigt låg. Man behöver inte be högt eller berätta om sina böneämnen om man inte vill, men man kan ändå vara med. Då andra ber får man be med i sitt stilla sinne.

– Bönen är ju ingen prestation. Man kan bara såga åt Gud, ”Nu är jag orolig för det här”. Man behöver inte knäppa sina händer.


”Man behöver inte vara vältalig”

I församlingen finns också en bönegrupp vid namn ”Bönen bär” som Annette Frisk brukar delta i. Gruppen samlas varannan måndag klockan 18 i församlingshemmet.

– Vi börjar alltid med tacksägelseämnen och sen kommer böneämnena. Jag tycker det är en bra princip, det ställer hjärtat på rätt plats. Man ser dimensionerna man lever i.

Gruppen brukar också be för församlingen och nämna varje medarbetare vid namn. De ber för evenemang som ordnas i församlingen och som av en eller annan anledning kan behöva lite extra förbön, och så ber de för skolor, lärare och skolelever.

– Om någon lämnat in något ämne till förbön eller om vi själv har något böneämne brukar vi också be för det. Då vi ber för personliga saker stannar de böneämnena givetvis inom gruppen. Det är inget man torgför, säger Annette Frisk.

Gruppen leds av församlingens diakon Lena Blomstedt, som också leder Bönepromenaden. Om man känner att man behöver förbön tipsar Annette om att man kan kontakta till exempel Lena, så når budet gruppen. Och, så kan man förstås komma med i gemenskapen.

– Det är en bönegrupp där det är högt i tak och väggarna är vida. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.


Har du något råd till den som inte är så van med att be, men som gärna skulle göra det ibland?

– Bara tala som till en vän.

– Ibland har man många ord, och ibland då det gäller stora och viktiga saker, då kan man bara säga ”Herre hjälp”. Och så låter man stillheten tala.


Vill du be tillsammans?

Bönepromenaden startar från Kyrkoby församlingshem varannan fredag klockan 10. Om du inte vill eller kan promenera går det bra att ansluta direkt till bönen klockan 10.30 i Lilla salen i församlingshemmet.

Bönegruppen ”Bönen bär” träffas varannan måndag klockan 18 i Kyrkoby församlingshem. Gruppen ber för världen och landet, för andra och varandra.

Den 17 maj kommer det att ordnas en dag för bön och stillhet på Nilsas lägergård. Pricka redan nu in det i kalendern om du är intresserad!

Text: Rebecca Pettersson


PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20