Verket ”Rebirth” av Kasper Dalkarl är inspirerat av ”Lemmikäinens moder” av Akseli Gallen-Kallela.

När far gick bort blev det mor och son

FOTOGRAFI.

När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt.

13.5.2024 kl. 14:36

Förr var de tre: pappa Ole, mamma Åsa och sonen Kasper. Men år 2015 dog Ole plötsligt i en hjärtinfarkt på familjens torp i Vörå.

– Bara två dagar efter att Ole gått bort badade vi bastu tillsammans på stugan. Innan tänkte Kasper att det skulle vara bäst att vi gjorde oss av med torpet, men efter kvällen i bastun sa han: Vi ska nog bli kvar här, säger Åsa Dalkarl Gustavsson.

I fotoutställningen Mor och son är vattnet ett centralt element.

– Vattnet renar och är en symbol för pånyttfödelse. I den första bildserien är min mor Lemminkäinens mor och jag den döda Lemminkäinen. Jag tänker att hon lyfter upp mig från sorgen eller döden, säger Kasper Dalkarl.

När tanken om fotoserien först väcktes hos honom ville han göra fler avbildningar av existerande konstverk, liksom verket Rebirth anspelar på målningen av Gallen-Kallela. Men han märkte att det fanns väldigt lite konst under temat mor och son.

– Det är nästan alltid en ung Maria som håller baby-Jesus i sina armar, eller också Jesus på korset och Maria vid korsets fot. Jag märkte att det finns ett stort hål när det gäller att avporträttera mammor mellan tjugo och sextio. Så jag tänkte att vi får skapa vår egen mytologiska mor och son-relation.


Relationen blev jämlik

Åsa säger att de pratat mycket om hur deras relation förändrades efter Oles död.

– När det är kris i en familj så måste ju familjekonstellationen förändras. Det har jag själv varit med om: jag var fjorton år när min egen pappa gick bort. På sätt och vis upplöses familjen och blir en annan. Historiskt sätt har det kanske varit så att den äldsta sonen vid pappans bortgång blir familjeöverhuvudet, men i vårt fall blev det ju inte så. Vi har blivit vänner i stället. Relationen är mer jämlik än förr, säger Åsa.

Kasper håller med henne.

– Vi går vidare i livet tillsammans. När kompisar berättar att de blir som tonåringar igen när de besöker sina föräldrar är det något jag inte alls känner igen.

För Åsa har det också varit viktigt att inte fastna vid att vara änka.

– Jag vill fokusera på vem vi är nu och vem vi är i framtiden. Jag har sett på nära håll hur det är om man fastnar i rollen som ”änkan”. Även om sorgen var tung och stor fanns hela tiden tanken att jag ska inte bli kvar i det här, även om sorgen får ta sin tid.

Kasper säger att det gemensamma fotoprojektet också skapat minnen och en förstärkt gemenskap.

– Jag hoppas att det här projektet ska kunna fortsätta så att vi kanske om tio–tjugo år kan se hur livet förändrat oss, och hur vi åldrats.

I och med projektet har de också fått syn på vilka fysiska drag de själva för vidare: Hur Åsa liknar sin mamma, hur Kasper liknar sin morfar.

– Det är spännande att påminna om någon man aldrig träffat, säger Kasper.

– Ja, vi är som träd. Vi har alla de där ringarna inom oss, och de olika åldrarna. Det är väldigt fascinerande, säger Åsa.


Att synas på foto

För Åsa Dalkarl Gustavsson har det varit en resa att se sig själv på foto. Kvällen före vernissagen tittade hon igenom alla konstverken i lugn och ro, för sig själv.

– Jag har alltid tyckt att det är lätt att bli fotad av Kasper för att han är så lugn och lätt att samarbeta med. Man blir avslappnad och bekväm i den situationen. Men till exempel bastubilderna … det var en känsla av: Å nej, en femtiplussare i bastun! Ska du på riktigt?

Hon har varit nöjd med slutresultatet trots allt.

– Som femtioplus-kvinna är det inte så lätt att se sig själv på bild. Efter det första ”å nej!” har jag tvingats gå bort från mig själv. Jag kan inte gå omkring och tänka på att det är jag på de där bilderna.

I och med utställningen har hon och Kasper också pratat mycket om att åldras.

– Det blev ännu tydligare för mig förra sommaren när min egen mamma gick bort. Det finns där hela tiden. Vi måste acceptera att vi blir äldre, och det kan vi ingenting åt, säger Åsa.

Också för Kasper var det en ny sak att se sig själv framför kameran i stället för bakom – här kunde hans fru Hanne hjälpa till bakom kameran.

– Jag bodde vid ett konstnärsresidens på Island i en vecka, och därute i den isländska ödemarken fanns det ingen annan att fotografera än mig själv. Jag tror att alla människor känner sig lite obekväma när de ser sig själva på foto, men i de här verken är det inte längre jag. I fotokonsten går vi in i en roll och blir en annan version av oss själva, säger han.

Mor och son

– Utställningen går att se i Vindängen, Folkhälsanhuset i Esbo, fram till den 23 maj. I oktober visas den på Galleri Ibis i Vasa.

Kasper Dalkarl är fotokonstnär. Han har också jobbat som press- och reklamfotograf och driver ett eget produktionsbolag.

Åsa Dalkarl Gustavsson är flöjtpedagog och flöjtist och undervisar vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo.

Text: Sofia Torvalds


UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41