Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

"Kanske kan en ängel i fickan påminna oss om att det finns en förbindelse mellan himmel och jord"

Änglar.

Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig.

18.3.2024 kl. 08:00

Marika Salomaa öppnar dörren till keramikverkstaden i Överby, Esbo. Här finns arbetsbänkar, drejskivor och det material som krävs för att hon och hennes studiekompisar ska lära sig att göra allt de vill i keramik.

Som till exempel änglar.

– Jag nästan bor här, säger hon och tillägger att det är behändigt att hemmet ligger bara fyra kilometer ifrån – hon kan till och med cykla till Överby.

Marika Salomaa har studerat vid Överbys keramiklinje vid sidan av jobbet som HR-person vid ett försäkringsbolag. I februari ska hon tillbaka på jobb efter ett halvår av heltidsstudier – en månad av dem som utbytesstudent vid en keramikfabrik i Frankrike.

Tanken på att göra ett projekt för sin gamla hemförsamling Matteus i Helsingfors fick hon när hennes 15-åring blev konfirmerad i höstas.

– Jag plockade fram dopljuset med den trekantiga foten i trä. Jag såg på den och tänkte att den versionen kändes lite brandfarlig.

Hon spann vidare på idén och gjorde prototyper på en ljusstake för dopljus, i keramik. Men när hon bollade idén med Matteus församlings kyrkoherde Patricia Högnabba föddes en annan tanke.

– Det blev tal om människor som sörjer, och vi kom in på änglar. Jag gjorde först lite större änglar, men sen hade vi besök av en konstnär som heter Petra Innanen och som undervisar i skulptur. Jag visade mina änglar för henne och bad om tips att jobba vidare. Hon föreslog att jag skulle göra dem mindre och jag fattade precis hur hon menade. De började ändra form och fick lite mer kropp.

En ängel i handen

Hon ville att änglarna skulle rymmas i handen.

– Min tanke är att man ska kunna bära ängeln med sig, lite som en stressleksak. Jag har försökt göra dem olika för att de ska passa händer i alla storlekar.




Hennes änglar har milda färger: blek­rosa, turkost, ljusblått, beige.

– Det beror på miljötänk. Vi har gjort glasyrkartor här i skolan, och då blir snuttar över som man inte vill kasta bort. Varje ängel är brokig och personlig för att jag velat återanvända material som annars hade gått till spillo.

Har du själv någon relation till änglar?

– Inte egentligen. Men jag tänker på att keramiken är så jordnära. Jag formar dem med mina egna händer. Det är ett handarbete och det kommer från mitt hjärta.

Hon tänker att för den som har en Gudsrelation kan ängeln vara ett föremål som symboliserar förbindelsen mellan två världar.

– Jag tänker också på de ord som uttalas under jordfästningen: Från jord är du kommen.

Änglarna är gjorda av sand och lera, av jord.

Efter två påsar yllesockor

Den första gnistan till samarbetet med Matteus församling tändes när Marika Salomaa som barn sjöng i Matteus barnkör. Det var en stor upplevelse för henne att få åka på körresor utomlands med barnkören – till och med till DDR!

– Det är inte så många som kan skryta med att de varit där.

Hon minns också julkonserten där man tände ett ljus och delade lågan till följande person, tills hela Matteuskyrkan badade i det ljus som alla bar i sin hand.

– Jag var också hjälpis efter skriban, så Matteus betydde mycket för mig.

Den första gnistan till keramiken kom under coronapandemin.

– När jag hade stickat två plastpåsar med yllesockor tänkte jag att nu måste jag hitta på något annat. En väninna föreslog att vi skulle gå på keramikkurs och där började det.

Hon älskar att jobba med lera och hon har verkligen älskat studierna i Överby.

– Tidigare i mitt liv har det inte funnits utrymme för något sådant här, men nu är barnen stora och ganska självgående, och det har gjort det möjligt.

Hon lovprisar både lärarna och studiekompisarna vid keramiklinjen.

– Det har varit en sådan lycka att få vara här. Dessutom fick jag åka på Erasmusutbyte till en liten by i Frankrike och bo där för mig själv i en månad.

Nu är hon, som sagt, tillbaka på sitt jobb. Hon trivs bra och planerar inte att sadla om till keramiker på heltid.

– Men jag vill kunna jobba med keramik mer småskaligt i framtiden, och kanske ordna kurser. Att jobba med keramik är väldigt lugnande. Jag hoppas fler får pröva på hur det känns.

Text och foto: Sofia Torvalds


Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

dataintrång. Vi för inga anteckningar om själavårdssamtal, säger diakoniarbetare Ann-Christine Wiik på tal om dataläckan vid vårdbolaget Vastaamo. 26.10.2020 kl. 12:40

FDUV. Nalle Öhman tilldelas Sigfrid Törnqvist-priset för att han på ett banbrytande sätt utvecklat samspelet med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sigfrid Törnqvist-priset är instiftat av FDUV:s styrelse. 24.10.2020 kl. 11:00

vigsel. Biskoparna är eniga om det att man utdelar varningar till präster som viger par av samma kön inte är rätt väg att gå. 22.10.2020 kl. 13:48

Kaplansval. Det uppskjutna kaplansvalet i Houtskär fortsätter att dela åsikterna. Ordföranden i kapellrådet betecknar det som en delseger. Kyrkoherden frågar sig om det är juridiskt hållbart. Och domkapitlet hänvisar till kyrkoordningen. 22.10.2020 kl. 12:21

domkapitlet. Kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling tillsätts inte utan ledigförklaras på nytt nästa år. Pastor Peter Blumenthal förordnas till tf. kaplan och sköter tjänsten fram till slutet av juni, meddelar domkapitlet idag. 20.10.2020 kl. 17:20

vänskap. Alla förtjänar en kompis som ringer och frågar: Ska vi gå på kaffe? eller Kommer du med till gymmet? Vänverksamhet hjälper personer med funktionsnedsättning att hitta den kompisen. 16.10.2020 kl. 13:06

historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58