– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

”Välsignelsen följde med mig hem”

profilen.

Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör.

7.2.2024 kl. 13:40

Esbobon Eva Andersson har blivit rikskändis sedan hon besökte Rom tillsammans med en delegation från Borgå stift. Delegationen, med biskop Bo-Göran Åstrand i spetsen, överräckte vantar som Eva stickat till ingen mindre än påven.

Själv träffade Eva aldrig påve Franciskus, men hon sjöng i hans bibliotek tillsammans med kören Schola Borgoensis.


Vad gav vistelsen i Rom dig?

– En av de riktigt stora erfarenheterna var att vi umgicks med biskopar, kardinaler, birgittinnunnor och kyrkomusikstuderande. Vi var alla lite på spänn, men stämningen var underbar. Alla ville varandra gott och peppade varandra.

Under resan bodde körmedlemmarna på ett birgittinkloster i Rom.

– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem.


Dina vantar har blivit kända i hela Svenskfinland. När började du handarbeta?

– Jag bodde i Korea i nästan fem år på grund av min mans jobb. Själv hade jag inget jobb där så jag började sticka sockor åt de på min mans jobb som fick barn. Jag tror att det var uppskattat för det var inte så vanligt där.

Under tiden i Korea började hon också rädda hundar, först tillsammans med en organisation, sedan helt i egen regi.

– Jag tog hem en hund åt gången och försökte ta hand om dem så att de skulle lära sig att vara med människor. Då gick det inte att röra sig fritt hemma eftersom jag alltid hade en lite missanpassad hund vid fötterna. I början var det därför bra att sitta i köket och sticka.


Vad tog du med dig från de fem åren i Korea?

– Livet med hundarna och att jag fick vara med och rädda dem, det var en stor sak. Jag hade dem ofta i en månad eller två innan de blev bort-
adopterade och vi skiljdes åt. Det var svårt, för det kunde hända att jag var den första människan som varit snäll mot dem.


Vad lärde tiden i Korea dig?

– Där kände jag mig som en kristen buddist. Då jag vandrade i bergen passerade jag ett buddistiskt tempel. Jag gick dit för att fråga om jag kunde hjälpa dem med något. De förstod mig inte utan kom ut med en skål ris till mig.

På vägen ner träffade Eva ett par som såg att allt inte stod rätt till. Paret hjälpte Eva med kommunikationen, och snart började de tillsammans bära upp ris till templet. På kuppen lärde de känna munkarna.

– Vänlighet och kärlek genomsyrade allt där. Det är något med det här att inte samla på sig så mycket. De var så ödmjuka.


Varför handarbetar du?

– När man sysslar med musik och spelar på gudstjänster, begravningar och bröllop så skapas inget bestående. Man spelar och så försvinner det.

– Då jag sätter mig ner och handarbetar ser jag vad det blir. Ibland får jag nästan en känsla av att jag konkretiserar mig själv. När jag stickar eller målar lägger jag en bit av min själ i det. Jag tror det formar mig.

Före resan till Rom hade Eva en dröm i vilken hon överräckte en egentillverkad muff till påven.

– Jag tyckte själv att den här drömmen var lite fånig, man kan ju inte ge en muff till påven!

Men under en promenad med Pia Bengts, stiftssekreterare och ledare av kören Schola Borgoensis, berättade Eva likväl om drömmen.

– Det som var märkligt var att Pia inte skrattade bort det, utan berättade vidare till kommittén. Sedan dess har jag tänkt på hur viktigt det är att vi tror på varandra och tar varandra på allvar. I den här situationen tog jag ju inte ens mig själv på allvar, säger Eva Andersson.

Evas nästa handarbetsprojekt? – En halvfärdig muff i vitt.

– Vi får se om det blir en muff eller något helt annat.


Eva Andersson

GÖR: Pensionerad kantor, tidigare hundräddare och engagerad mormor, bland mycket annat.

FAMILJ: Man, den koreanska maltesern Dobby, tre döttrar, lika många svärsöner och sex barnbarn.

INTRESSEN: Att sjunga, tova, måla, spela, skriva dikter och hänga med barnbarnen.

Text: Rebecca Pettersson


Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54